Jattes landskap

Byträsket

I morgon reser jag söderut, till Malmö och Skåne, över sommaren. Det är lite synd att efter den mörka vintern missa några av de ljusaste veckorna i Umeå och Västerbotten. Författaren Torgny Lindgren skrev någonstans att Västerbotten har fem vintrar – eller om det var sju? Jag har i vart fall bara identifierat tre av dem: Förvintern i november och december när det mörknar. Den egentliga vintern i januari till mars när det känns som en mindre istid. Och så senvintern i mars till tidigt i april när vintern ytterst motvilligt drar sig tillbaka.

Ett bildligt arrangemang av mentalitet, ljus och stämning från norra Norrland återfinns i Jan-Anders Erikssons, Jattes, konst. Jag har levt med den i många år i form av nedladdade bilder på min dator. Han är en ungdomskompis till min pappa från Norrbotten så det är på den vägen jag känner till honom. Det är som synes i Byträsket inte fråga om något naturalistiskt avbildande måleri. Jattes landskap är i första hand ett mentalt och drömskt landskap bortom naturen i hans karaktäristiska och högst personliga surrealism.

Under den höga himlen och dess längtansfulla ljus står eller svävar tvehågsna och svajiga existenser. När de är flera känns det sällan som att det finns någon stabil samhörighet mellan dem. Det ser mer ut att handla om trevande kontaktförsök av existenser utelämnade till ljuset och varandra – som i En människa på byvägen. Vemodet är kompromisslöst och ofrånkomligt. Det verkar emanera ur det karga landskapet vilket formar existenserna som bebor det – deras samhörighet såväl som deras enskildhet.

En människa på byvägen

Jattes konst har ibland en lätt ironisk ton vilken reserverar den för ett entydigt allvar på gränsen till det patetiska. Väl är det. De pinade och tafatta existenserna verkar ofta baseras på en något neurotisk familjegemenskap och grannsocial erfarenhet. Jag är rätt främmande inför dem. Förmodligen har jag ett alltför okomplicerat förhållande till människor i min omgivning. Sedan har jag nog för lite tilltro gentemot psykodynamiska förklaringar.

Stundtals tilltalas jag aningen mer av Jattes  emaljer med övergivna och ensliga hus i inlandet än vad jag gör av oljemålningarnas existentiella landskap. Kanske för att jag är så pass historiskt och samhälleligt orienterad i mina förklaringar av tillvaron. I emaljerna – som Arnes hus i Solberg – blandas det existentiella med det samhälleliga. I oljemålningarna renodlas däremot enbart det mer psykologiska. Ibland har oljemålningarna även religiösa och andliga motiv med änglar och demoner. Sällan antyder de något större socialt sammanhang. I emaljerna verkar de forna hemmen och husen mestadels stå tomma. En gång uppbyggda för att utgöra något fast och tryggt i tillvaron men med tiden lämnade till naturens krafter omintetgörs de långsamt.

Arnes hus i Solberg

Men varför är husen tomma på liv? Det faktiska strukturella övergivandet av hem och hela samhällen i inlandet kommer av kapitalets förändrade sammansättning. Förändringar orsakade av vilka marknader som för tillfället är lönsamma att satsa kapital i. ”Allt fast och beständigt förflyktigas” menade Karl Marx och Friedrich Engels i Det kommunistiska partiets manifest (1848). Det gäller även jobb och boende i Norrbottens och Västerbotten när gruvnäring och skogsnäring sviktar som följd av fluktuationer i tillgång och efterfrågan på den globala marknaden. Även Jattes fotografiska montageserie Den ryske punkarens val i Norrbotten har denna samhälleliga och historiska dimension. I Konsum i Pålkem står punkaren framför en matbutik lämnad till rost.

Konsum i Pålkem

Jattes konst handlar om dramat Norrbotten som livsvillkor. En genomgående fråga verkar vara vad landskapet och ljuset gör med existenserna: Vad är det för krafter som får dem att tänka, känna och bli till?

* * *

I kväll täcker jag som vanligt för sovrumsfönstret med två kuddar. Samma mörkläggningsprocedur har återupprepats varenda kväll sedan början av maj. Men det blir nog den sista gången på sisådär tio månader. När jag kommer tillbaka till Umeå i mitten av augusti börjar de ljusa sommarnätterna åter att bli dunkla igen.

Sömngångare

Jan-Anders Erikssons hemsida: http://www.barr.nu/jatte/

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s