Poesi om örnar och hästar

Foto: J H Engström

I veckan läste jag en recension av Simon Jensens andra diktsamling Fingret (2011) http://arbetaren.se/artiklar/fingret/ Jag blev nyfiken och lånade både den och den föregående diktsamlingen Skärmen (2009) på biblioteket. De fragmentariska dikterna är fulla med rätt platta vänsterpolitiska pekoral. Överlag är de rätt oinspirerande men jag tilltalas desto mer av de uppslagsord som emellanåt dyker upp.

Vad sägs exempelvis om adjektivet ”snyggful” om någon som är; ”extremt motbjudande och upplevs som sexuellt avtändande trots ett vackert (välvårdat) utseende”? Med andra ord motsatsen till någon som är fulsnygg; alltså inte konventionellt vacker men ändå attraktiv. En annan favorit från den första diktsamlingen Skärmen är substantivet ”ordganism” som är en; ”självständig, levande språklig helhet med flerfaldig betydelse, som (normalt) skrivs i ett sträck”. Oftast är ordganismen en reaktion på någonting. Ett utmärkt ord i linje med Gilles Deleuze och Félix Guattaris begreppsfilosofi enligt vilken begrepp är just aktivt verkande orsaker i världen.

I en av dikterna i Skärmen finner jag följande två rader som jag stannar upp vid:

Vi sköter våra jobb.
Vi simulerar reflektion.

Å ena sidan antyds en kapitalets tomgång av låtsat tänkande, ett icke-tänkande, som inte rör sig bortom sina egna undermåliga premisser som lönearbete. Å andra sidan är det uppenbarligen ett tänkande som i sin helhet förmår att se kritiskt på den egna situationen. Följaktligen borde det också ha potential att tänka vidare bortom den påtvingade materiella begränsningen. Med Deleuze och Guattaris ord kan man nog säga att tänkandet har virtualitet men att det saknar aktualitet. Jensen skriver i ett diktfragment om ”kulturkatastrofernas epok”, vilken verkar vara vår samtid omskriven från framtiden. Om denna vår tid kan man läsa att:

Det var förbjudet att äga tid
men heligt att äga mark.

Ett behändigt koncentrat av en massa marxistisk teori. Detsamma kan sägas om uppslagsordet och substantivet ”nirvardag” som är en; ”veckodag vid vilken personligheten utplånas och människan förgår efter att stresscirkeln slutits”. Nirvardagar sägs vara särskilt vanligt förekommande inom karriärismen.

I den senaste diktsamlingen Fingret fastnar jag, lite mot min vilja, för uppslagsordet och substantivet ”värklighet”. Ordet behöver förmodligen ingen större förklaring; tänk verklighet och smärta och du får värklighet. Trots tendenser till ett inte alltför avancerat ordvitsande etsar det sig fast. Lika klistrig är den marxistiska diktfrasen:

Jag är en modern människa
en monetär träl.

Ytterligare tre favoriter bland uppslagsorden är först substantivet ”flaskel” som avser en floskel som framkommer under påverkan av alkohol från en flaska. Adjektivet ”kronofucked” vilket syftar på folk som; ”har haft kontakt med kronofogdemyndigheten och därför är helt utslagen ekonomiskt, fysiskt och psykiskt”. Det sista ordet som jag fastnar för är verbet/adverbet ”banka ut” som härrör från den statliga så kallade bankakuten. Banka ut syftar på att; ”spöa skiten ur storbankerna och tala om för deras ägare att de inte längre är välkomna i landet”. Jensen skriver, återigen från ett framtidsperspektiv, att; ”2012 bankades de flesta europeiska storbankerna ut, och många människor är idag (nästan) nöjda”.

Den finaste poesin återfinns inte i något av diktfragmenten utan i en faktabox om örnar:

Örnar är fria djur.

De har vingar.
De kan flyga.

Högt som fan.

Jag tänker på en notering om hästar av den taoistiska filosofen Chuang-Tzu (som levde omkring år 369-286 före Kristus):

Hästar lever på torra land, äter gräs och dricker vatten. När de är nöjda, gnider de sina huvuden mot varandra. När de är arga, vänder de sig om och sparkar bakhovarna mot varandra. Så långt är det bara deras naturliga disposition som bär dem. Men tyglade och snärjda, med en metallbit på deras huvuden, lär de sig att kasta lömska blickar, att vända deras huvuden för att bita, att göra motstånd och att få tyglen ut ur eller in i munnen. Följaktligen depraveras deras natur.

Det är en liknande naivistisk stil och uppnosig attityd som gör att jag direkt kopplar samman Jensens örnar med Chuang-Tzus hästar.

Chuang-Tzus avsikt var med största sannolikhet att läsaren ska översätta hästarnas villkor till människors och de negativa effekter som ett skiktat och hierarkiskt organiserat samhälle har på oss. Som ett förfluget politiskt resonemang från svunna tider är det visserligen intressant men nuförtiden ganska uddlöst. Men lika snällt som det är med sin allmänt frihetliga politik, är det suggestivt formulerat i sitt självklara och direkta uttryck. Det är främst den inledande meningens första fras som jag minns från när jag först läste den för många år sedan. Med klargörandet att ”hästar lever på torra land” kommer det implicita uteslutandet av att de alltså inte lever i vattnet, luften eller under jorden. Det är något ytterst charmigt med Chuang-Tzus, visserligen sanna, men oväntat vida och något distanserade definition av hästar. Detsamma kan sägas om Jensens faktabox om örnar.

Det är beskrivningar som med sin sin frihetliga attityd, och framför allt sin naivistiska stil, etsar sig fast i hjärnan och eggar tanken.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s