Kommunistjäveln Charlie Chaplin

Av en tillfällighet såg jag ett av mina favoritporträtt på nätet häromdagen. Det är mode- och porträttfotografen Richard Avedons porträtt av Charlie Chaplin; His last day in America 1952. Första gången jag såg det var på en retrospektiv utställning med Avedons fotografier på Louisiana, Humlebaek, i Danmark. Vintern år 2007-2008 tror jag det var. Porträttet har en tillkomsthistoria som jag uppskattar minst lika mycket som fotografiet som sådant. Jag skulle nog inte ens värdera porträttet så högt om det inte vore för just dess tillkomst; porträttet är ett direkt resultat av borgares och reaktionärers ständiga rädsla för en allmänt uppblossad tro på och strävan efter ett samhälle utan klasser.

New York, lördag den 13 september, 1952: Avedon ska göra ett porträtt av Chaplin. Timmarna efter ska Chaplin resa till Storbrittanien för att marknadsföra sin senaste film Limelight (Rampljus). Resan var emellertid omgärdad av en viss dramatik. FBI hade bevakat hans ”icke-amerikanska aktiviteter” ända sedan andra världskriget. De senaste två åren hade myndigheterna dessutom utökat sin utredning av honom. Det  var en konsekvens av tidens McCarthyism med förföljelse av potentiella kommunister och kommunistsympatisörer i landet. Chaplin var den mest kände ”landsförrädaren” de hade i sina register.

Chaplin, som var brittisk medborgare och egentligen hette Charles Spencer Chaplin, hade börjat tröttna rejält på kommunistanklagelserna och visste att myndigheterna helst ville porta honom från landet för gott om de fick möjligheten. Inför Europaresan var han därför beredd på att han kanske inte skulle få ett inresetillstånd, eller ens vilja återkomma, till USA efter reklamturnén. Chaplin hade emellertid en plan på en sista roll att spela i USA. Fredag den 12 september ringer han Avedon och frågar om han vill porträttera honom nästa dag. Avedon tror först inte på att det är Charlie Chaplin och svarar; ”If you’re Charlie Chaplin, I’m Theodor Roosevelt!”. När Avedon inser att den påstridiga rösten i telefonen verkligen är Chaplins, släpper han omedelbart allt han har för händerna.

Under fotograferingen försvinner plötsligt Chaplin ur kamerans sökare. Avedon blir konfunderad. Plötsligt hoppar Chaplin fram med uppspärrade ögon och ett stort leende, imiterande en hornförsedd djävul. Avedon trycker på avtryckaren. Resultatet är porträttet His last day in America 1952. Några timmar senare stiger Chaplin ombord på båten till London. Han hade med fotografiet velat skicka en hälsning till de amerikanska myndigheter och medier som jagade kommunistspöken och demoniserade vänstersinnade: Här har ni er kommunistdjävul!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s