Det gula fältet

slas 'traktor'

Semestern spenderas i Malmö och Skåne. Den senaste veckan har också delar av Blekinge och Småland besökts. Från tåg- och bilfönster har gula, orangea och gröna odlingslandskap susat förbi med vete, korn, havre, majs, och så vidare. Landskapen har fört tankarna till den fina målningen ovan av konstnären och författaren Stig Claesson, kallad Slas.

Kanske är det en tillfällighet som ser ut som en tanke, men nog har Slas målning flera likheter med Vincent van Goghs Vetefält med kråkor (1890)? Båda målningarna har ett framträdande lysande gult fält under en regntyngd mörkblå himmel. I fall man tittar närmare på färgerna ger deras lyster närmast en effekt av oändlighet. I båda verken slingrar en stig med en närmast identisk böjning genom fältet. Gällande kompositionen domineras de av horisontella linjer och rörelser. Och i båda målningarna är ”människan frånvarande, men samtidigt helt inom landskapet” för att tala med konstnären Paul Cézanne.

vincent van gogh 'vetefält med kråkor (1890)

van Goghs målning har emellertid en betydligt mer hotfull stämning med kråkor som oroligt flaxar runt som ett omen om något som är i görningen. Vetefält med kråkor blev ett av de sista – kanske det sista – verk som van Gogh gjorde innan han dog av självåsamkade skador i juli 1890. Den ödesmättade stämningen gör att folk gärna vill ha det till att målningen var det sista han målade innan han försökte ta livet av sig. Slas målning är inte alls lika påtagligt melankolisk. Tvärtom finns det en lättsamhet i det nästan naivistiska uttrycket och de jämnare och godmodigare penseldragen. Slas himmel saknar också de svarta stråken som återfinns hos van Gogh. Och medan den ensliga stigen i van Goghs målning inte leder någonstans verkar Slas röda traktor ha ett närliggande och odramatiskt mål. Det finns ingenting illavarslande i luften men kanske kommer det att börja regna – mycket allvarligare än så ser det inte ut.

Vetefält med kråkor utgör för övrigt motiv till en av drömepisoderna i regissören Akira Kurosawas enastående film Dreams (1990). En konststudent som beskådar tavlan på van Gogh museet i Amsterdam finner plötsligt sig själv varandes i målningen och sedermera van Goghs konst i allmänhet. Närmare bestämt i omgivningarna runt Arles i södra Frankrike i slutet av 1880-talet. Konststudenten träffar till och med en maniskt arbetandes van Gogh. Konstnären spelas av ingen mindre än Kurosawas regissörskollega Martin Scorsese:

Notera hur den förstummade konststudenten tar av sig sin hatt i aktning inför konstverkets immanenta liv, och förflutna verklighet, som han just har erfarit.

I sin självbiografi, Something like an Autobiographpy (1983), beskriver Kurosawa för övrigt hur van Goghs och Cézannes målningar har effekten på honom att de får hela världen att se ut som dem: ”De förändrade hur den riktiga världen såg ut för mig. Den verkade helt annorlunda från världen jag normalt såg med mina egna ögon”.

Författaren Sven Lindqvist behandlar frågan om konstens transcendens och realitet i Myten om Wu Tao-tzu (1967): Är det möjligt att gå in i ett konstverk och leva där? Hur går det till? Vart kommer man?

Den kinesiske konstnären Wu Tao-Tzu stod en dag under Tangdynastien och betraktade en väggmålning som han just hade slutfört. Plötsligt klappade han i händerna och tempelporten öppnade sig. Han gick in i sitt verk och portarna stängdes åter. Det talas ofta om ‘inlevelse’ i konsten men nästan aldrig på ett fullt konkret sätt. Bara riktigt små barn brukar förstå vad det gäller. Jag tror att man inte har ‘trängt in’ i ett konstverk förrän man gjort skyldig till det banala misstaget att förväxla fiktion och verklighet. Detta misstag har själv begått om och om igen, i synnerhet beträffande ”Glaspärlespelet”.

Konstnären går in i konsten som i sin tur är inneboende i samhället. En övergripande fråga är om konstnären bör tjäna samhället genom att aktivt verka med det, eller i fall denne borde söka en mer självständig roll eftersom samhället i alla fall verkar i konsten.

Jag har svårt att inte tänka på, eller till och med blanda ihop, Slas målning med jordbrukslandskapet vid Mellby i Skåne. Det ligger strax söder om Kivik och väster om Stenshuvud nationalpark på Österlen. I målningen tycker jag mig helt klart se Mellbys gula fält med Stenshuvud i bakgrunden. Jag har precis hoppat av linje 3 med SkåneExpressen från Simrishamn och går på grusstigen mot nationalparken. Molnen mörknar och drar ihop sig. Det ligger åska och regn i den allt kvalmigare luften.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s