Ett träd som ser ut som en tanke

ivar conradson kolteckning

Någon mil från Umeås centrum längs med älven, i Ume älvdal, ligger Arboretum Norr. Träd och buskar från jordens alla världsdelar är där tematiskt utspridda baserat på härkomst. Mitt favoritträd är en Kamatjatkabjörk som normalt återfinns i östra Ryssland, nordöstra Kina, på Koreahalvön och i Japan.

Kamatjatkabjörken är liksom extra björkig. Den är hårdare, segare och också krokigare än våra svenska björkar. Ja, den är till och med krokigare än en vindpinad fjällbjörk. Och så har den vita barkens yttersta spröda lager en diskret rosa nyans. Kamatjatkabjörken är helt enkelt överlägsen de inhemska arterna – vårtbjörk, glasbjörk och dvärgbjörk – i fråga om materia och utseende.

Senast jag tittade till Kamatjatkabjörken i Ume älvdal var i somras. Det var en lite regnig och ruggig förmiddag. Björken såg ut att ha det bra med sina tusentals rasslande små blad. Jag tog några bilder av den med min mobilkamera. Fotografierna fångade tyvärr inte så mycket av trädets känsla och karaktär som jag velat. Av någon anledning har jag tänkt en del på den sedan dess. Kanske för att trädet och bilderna fick mig att associera till den kärva och asketiska kolteckningen som något beskuren kan ses ovan. Det är författaren och konstnären Ivar Conradson (1884-1968), från Skellefteå, som gjort den.

Träden är mer mentala och drömska än naturligt föreställande. Just därför kan den vemodiga teckningen också säga minst lika mycket om vad det är att vara människa som en riktigt bra roman, film eller tv-serie. Conradsons kolteckningar är extremt svåra att få syn på i den mediala cirkulationen. Undantaget är den namnlösa ovan eftersom den pryder omslaget till Ulf I. Erikssons essäsamling Exempel. Anteckningar i levnadskonst (1999).

Därför var det också den enda kolteckning av Conradson jag sett. Tills i lördags. I kvarteret vid Pilgatan i Umeå var det kulturmarknad och tidskriften Provins: Norrländsk litterär tidskrift hade ett litet bord. Och vad finns på omslaget till det senaste numret med temat ”Lyrik 1900-1950” (nr 2: 2013) om inte en kolteckning av just Conradson. Flera av artiklarna behandlar nämligen hans konst och författarskap.

Valet av motiv till de bevarade kolteckningarna är minst sagt snävt. Med något undantag föreställer de alltid landskap med ensliga träd i skymningen. Några människor figurerar aldrig. På en teckning syns dock ett hus. Författaren Jonas Ellerström har till det aktuella numret skrivit den fina artikeln ”Tystnad. Ensamhet. Om Ivar Conradsons kolteckningar” där de karaktäriseras som följer:

Ingenting syns i bildernas dunkel om det inte avtecknar sig i silhuett mot himlen: enar, snedblåsta tallar, knotiga ekar. All fågelsång har upphört, bilderna är tysta och betraktaren är ensam – men träden tycks ibland sträcka sig mot varandra, söka varandras närhet.

Ivar Conradsons kolteckning på omslaget till Exempel. Anteckningar i levnadskonst och Kamatjatkabjörken vid Umeälven och senaste numret av Provins – träd som ser ut som en tanke.

Undrar vart tankelinjen kommer att leda härnäst?

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s