Till kritiken av PISA-undersökningen

problemlösaren

Få intresserade av skolvärlden kan ha missat att den senaste PISA-undersökningen presenterades i veckan (Programme for International Student Assessment). Undersökningen hör till OECD: s internationella kunskapsmätningar och genomförs var tredje år i ett trettiotal länder. Den aktuella mätningen är den femte i ordningen och omfattade för Sveriges del cirka 4700 femtonåringar fördelade på 210 skolor under våren 2012. Provet har tre delar: matematik, naturvetenskap och läsförståelse. Utöver provet inkluderas också enkäter med frågor om elevernas sociala bakgrund och motivation för lärande. Som ett komplement fick rektorer besvara frågor om lärandemiljö, lärarnas kompetens samt elevernas beteende och inställning till lärande.

I samband med att forskningsmiljön jag tillhör, Historia med utbildningsvetenskap, hade vår veckofika diskuterades också PISA som samhällsfenomen. Det är anmärkningsvärt hur reservationslöst denna mätnings resultat tas emot i samhällsdebatten. Ingen av oss hade noterat någon som helst problematisering av metoden som använts för att få fram resultaten. Kunskapen tas tvärtom för en given sanning. Och därefter tar den politiska populismen från både höger- och vänster vid. Just därför att mätningen har sådana omfattande konsekvenser i hur den används bör lite av den vetenskapliga kritik som har framförts mot PISA påtalas.

En som inte har låtit säg nöjas med den statistiska metoden som ligger till grund för PISA är statistikprofessorn Svend Kreiner vid Köpenhamns universitet. Han undersökte PISA-testets läsförståelse för danska elever från 2006. Slutsatsen han drog från sin studie av datan var att PISA-rangordningen inte var trovärdig. Mätningen var nämligen behäftad med en otillfredsställande godtycklighet beroende på vilka variabler som beaktades. PISA-undersökningen var följaktligen ”ubrugelig” – oanvändbar – för att visa på elevernas kunskapsnivåer i förhållande till elever i andra länder:

Vores resultater viser, at afhaengigt af hvilke opgaver man vaelger, kan man placere landene fuldstaendig, som man vil. Jeg kan ud fra Pisas materiale få Danmark til at ligge nummer to, men jeg kan også få Danmark helt ned på en 42-plads. Det ville ikke kunne lade sig göre, hvis testene havde fungeret, som Pisa siger, de gör (http://politiken.dk/indland/uddannelse/ECE2006758/forsker-pisa-test-er-ubrugelig/ se även http://videnskab.dk/kultur-samfund/pisa-undersogelsen-skader-den-danske-folkeskole).

Problemet med PISA mot denna bakgrund är hur oerhört central den historiskt har varit och fortfarande är i skolpolitiken som utvärdering och argument. En slutsats från pedagogen Daniel Petterssons avhandling Internationell kunskapsbedömning som inslag i nationell styrning av skolan (2008) är också att aktörerna i den utbildningspolitiska debatten har använt kunskapsmätningarna som en sanning om kvaliteten på respektive lands utbildningssystem. Pettersson har kommenterat sina resultat som följer:

Jag hoppas att man kan lägga lite band på missbrukandet av kunskapsmätningarna. De ska ju inte göras för att Sverige ska rankas högre, utan för att komma de svenska eleverna till godo. För många blir mätningarna som en hästkapplöpning där det gäller att vara bäst. Någonstans har man glömt att det finns människor och elever bakom. Man borde fokusera på att hitta bra inlärningsstrategier när det gäller till exempel matematik. Vad gör de länder som har bra resultat som vi kan göra också i Sverige? Jag hoppas att man börjar fundera mer på vilken typ av kunskap vi mår bra av. Ska vi betrakta eleverna som potentiella produktionsenheter eller har kunskap ett egenvärde? Om all kunskap måste förräntas kommer vi förmodligen inte att ha till exempel några kulturantropologer i framtiden. Yrken som dessa gör mycket för människors välbefinnande, vi mår bra av att förstå hur världen hänger ihop (http://www.skolporten.se/forskning/intervju/internationella-kunskapsmatningar-missbrukas/).

Med det sagt vill jag inte relativisera bort att det onekligen verkar ha skett generella försämringar i elevernas kunskaper i vissa ämnen sedan 1990-talet i den svenska skolan. Det är därför intressant att fråga varför det har blivit så. Pedagogikprofessor Ulf P. Lundgren, en av grundarna av Pisa-undersökningen, ser två huvudförklaringar till Sveriges nedgång:

För det första går lärarnas tid mer och mer åt att administrera kontrollverktyg: det kräver oerhört mycket arbete och det blir mindre tid för själva undervisningen. För det andra finns det en politisk misstro mot lärarna: att det går så långt att politiker går in och diskuterar om man ska ha kateder- eller gruppundervisning. Man skulle aldrig göra något sådant med läkare. Intresset för att bli lärare minskar (http://nyheter.se.msn.com/inrikes/bj%C3%B6rklund-kommuner-saknar-kompetens).

Jag tror det ligger mycket i hans slutsats. Vid en närmare utbildningshistorisk överblick på vad som hände i den svenska skolan på 1990-talet som kan ha kommit att generera kunskapsförsämringen, går det att notera tre omvälvande organisatoriska förändringar som föregick dagens situation:

1) Kommunaliseringen år 1991. 2) Friskolereformen år 1992. 3) Det parallella införandet av nya förvaltningsprinciper inom offentlig sektor som har skapat ökad detaljkontroll, utvärdering och administrativ arbetsbelastning – New Public Management (NPM) med andra ord. Införandet av NPM-styrning ser dessutom ut att ha förstärkt den sedan 1970-talet negativa löneutvecklingen för lägre tjänstemän inom offentlig sektor jämfört med motsvarande inom privat sektor.

Dessa tre omständigheter styr fortfarande utformningen av hela skolans verksamhet. Konsekvenserna är bland annat en deprofessionalisering av läraryrket, ökad segregation bland skolorna och mer differentierade resultat som följd. Ytterst verkar denna utveckling vara det specifika uttryck som klassamhället, med dess ökade klyftor, tar i skolans värld.

För att förbättra skolan som arbetsplats för både lärare och elever måste kommunaliseringen, friskolereformen och NPM på olika sätt åtgärdas. Det verkar även bland borgerliga politiker finnas ett visst stöd för att förstatliga skolan. Det har ju visat sig att skolföretag inte är välfärdsinstitutioner med samhällets utbildnings- eller bildningsnivå på agendan. I fall landets samlade kunskapsnivå höjs eller sänks är helt egalt för ”välfärdsentreprenörerna” som arbetar för företagets eller koncernens ökade vinst. Huruvida det sedan är politiskt ”realistiskt” med ett återförstatligande är jag för dåligt insatt i det parlamentariska spelet för att kunna bedöma. Att däremot dra undan utbildningsmarknaden från näringslivet verkar mycket svårgenomförbart i dagens politiska ekonomi och ekonomiska politik. Riskerna åt det offentliga och vinsterna till det privata är en alldeles för bra företagsidé. En radikal begränsning av den rådande styrningen av offentlig sektor är heller ingen trolig reformistisk utveckling.

Även om det verkar finnas ett starkt folkligt stöd i landet för en omfattande välfärdsstat med utvecklad skola, sjukvård och social omsorg, tycker makthavarna inom både kapitalet och politiken annorlunda. Och det är ju de som fattar besluten.

Vad som verkligen skulle kunna förändra skolans tillstånd vore om en organisering inom lärarkåren tog fart bortom de hopplöst menlösa lärarfacken Lärarnas Riksförbund och Lärarförbundet. För, som jag har skrivit om tidigare, det finns verkligen ett stort subversivt potential i lärarnas samhälleliga position: https://flyktlinjer.wordpress.com/2012/06/03/lararnas-subversiva-potential/.

– Jag hoppas att man kan lägga lite band på missbrukandet av kunskapsmätningarna. De ska ju inte göras för att Sverige ska rankas högre, utan för att komma de svenska eleverna till godo. För många blir mätningarna som en hästkapplöpning där det gäller att vara bäst. Någonstans har man glömt att det finns människor och elever bakom. Man borde fokusera på att hitta bra inlärningsstrategier när det gäller till exempel matematik. Vad gör de länder som har bra resultat som vi kan göra också i Sverige?Jag hoppas att man börjar fundera mer på vilken typ av kunskap vi mår bra av. Ska vi betrakta eleverna som potentiella produktionsenheter eller har kunskap ett egenvärde? Om all kunskap måste förräntas kommer vi förmodligen inte att ha till exempel några kulturantropologer i framtiden. Yrken som dessa gör mycket för människors välbefinnande, vi mår bra av att förstå hur världen hänger ihop. – See more at: http://www.skolporten.se/forskning/intervju/internationella-kunskapsmatningar-missbrukas/#sthash.b0mwCvds.dpuf
– Jag hoppas att man kan lägga lite band på missbrukandet av kunskapsmätningarna. De ska ju inte göras för att Sverige ska rankas högre, utan för att komma de svenska eleverna till godo. För många blir mätningarna som en hästkapplöpning där det gäller att vara bäst. Någonstans har man glömt att det finns människor och elever bakom. Man borde fokusera på att hitta bra inlärningsstrategier när det gäller till exempel matematik. Vad gör de länder som har bra resultat som vi kan göra också i Sverige?Jag hoppas att man börjar fundera mer på vilken typ av kunskap vi mår bra av. Ska vi betrakta eleverna som potentiella produktionsenheter eller har kunskap ett egenvärde? Om all kunskap måste förräntas kommer vi förmodligen inte att ha till exempel några kulturantropologer i framtiden. Yrken som dessa gör mycket för människors välbefinnande, vi mår bra av att förstå hur världen hänger ihop. – See more at: http://www.skolporten.se/forskning/intervju/internationella-kunskapsmatningar-missbrukas/#sthash.VdCuGzTO.dpufhttp://www.skolporten.se/forskning/intervju/internationella-kunskapsmatningar-missbrukas/
Jag hoppas att man kan lägga lite band på missbrukandet av kunskapsmätningarna. De ska ju inte göras för att Sverige ska rankas högre, utan för att komma de svenska eleverna till godo. För många blir mätningarna som en hästkapplöpning där det gäller att vara bäst. Någonstans har man glömt att det finns människor och elever bakom. Man borde fokusera på att hitta bra inlärningsstrategier när det gäller till exempel matematik. Vad gör de länder som har bra resultat som vi kan göra också i Sverige?Jag hoppas att man börjar fundera mer på vilken typ av kunskap vi mår bra av. Ska vi betrakta eleverna som potentiella produktionsenheter eller har kunskap ett egenvärde? Om all kunskap måste förräntas kommer vi förmodligen inte att ha till exempel några kulturantropologer i framtiden. Yrken som dessa gör mycket för människors välbefinnande, vi mår bra av att förstå hur världen hänger ihop. – See more at: http://www.skolporten.se/forskning/intervju/internationella-kunskapsmatningar-missbrukas/#sthash.VdCuGzTO.dpuf
Jag hoppas att man kan lägga lite band på missbrukandet av kunskapsmätningarna. De ska ju inte göras för att Sverige ska rankas högre, utan för att komma de svenska eleverna till godo. För många blir mätningarna som en hästkapplöpning där det gäller att vara bäst. Någonstans har man glömt att det finns människor och elever bakom. Man borde fokusera på att hitta bra inlärningsstrategier när det gäller till exempel matematik. Vad gör de länder som har bra resultat som vi kan göra också i Sverige?Jag hoppas att man börjar fundera mer på vilken typ av kunskap vi mår bra av. Ska vi betrakta eleverna som potentiella produktionsenheter eller har kunskap ett egenvärde? Om all kunskap måste förräntas kommer vi förmodligen inte att ha till exempel några kulturantropologer i framtiden. Yrken som dessa gör mycket för människors välbefinnande, vi mår bra av att förstå hur världen hänger ihop. – See more at: http://www.skolporten.se/forskning/intervju/internationella-kunskapsmatningar-missbrukas/#sthash.VdCuGzTO.dpuf
Jag hoppas att man kan lägga lite band på missbrukandet av kunskapsmätningarna. De ska ju inte göras för att Sverige ska rankas högre, utan för att komma de svenska eleverna till godo. För många blir mätningarna som en hästkapplöpning där det gäller att vara bäst. Någonstans har man glömt att det finns människor och elever bakom. Man borde fokusera på att hitta bra inlärningsstrategier när det gäller till exempel matematik. Vad gör de länder som har bra resultat som vi kan göra också i Sverige?Jag hoppas att man börjar fundera mer på vilken typ av kunskap vi mår bra av. Ska vi betrakta eleverna som potentiella produktionsenheter eller har kunskap ett egenvärde? Om all kunskap måste förräntas kommer vi förmodligen inte att ha till exempel några kulturantropologer i framtiden. Yrken som dessa gör mycket för människors välbefinnande, vi mår bra av att förstå hur världen hänger ihop. – See more at: http://www.skolporten.se/forskning/intervju/internationella-kunskapsmatningar-missbrukas/#sthash.VdCuGzTO.dpuf
Jag hoppas att man kan lägga lite band på missbrukandet av kunskapsmätningarna. De ska ju inte göras för att Sverige ska rankas högre, utan för att komma de svenska eleverna till godo. För många blir mätningarna som en hästkapplöpning där det gäller att vara bäst. Någonstans har man glömt att det finns människor och elever bakom. Man borde fokusera på att hitta bra inlärningsstrategier när det gäller till exempel matematik. Vad gör de länder som har bra resultat som vi kan göra också i Sverige?Jag hoppas att man börjar fundera mer på vilken typ av kunskap vi mår bra av. Ska vi betrakta eleverna som potentiella produktionsenheter eller har kunskap ett egenvärde? Om all kunskap måste förräntas kommer vi förmodligen inte att ha till exempel några kulturantropologer i framtiden. Yrken som dessa gör mycket för människors välbefinnande, vi mår bra av att förstå hur världen hänger ihop. – See more at: http://www.skolporten.se/forskning/intervju/internationella-kunskapsmatningar-missbrukas/#sthash.VdCuGzTO.dpuf
Jag hoppas att man kan lägga lite band på missbrukandet av kunskapsmätningarna. De ska ju inte göras för att Sverige ska rankas högre, utan för att komma de svenska eleverna till godo. För många blir mätningarna som en hästkapplöpning där det gäller att vara bäst. Någonstans har man glömt att det finns människor och elever bakom. Man borde fokusera på att hitta bra inlärningsstrategier när det gäller till exempel matematik. Vad gör de länder som har bra resultat som vi kan göra också i Sverige?Jag hoppas att man börjar fundera mer på vilken typ av kunskap vi mår bra av. Ska vi betrakta eleverna som potentiella produktionsenheter eller har kunskap ett egenvärde? Om all kunskap måste förräntas kommer vi förmodligen inte att ha till exempel några kulturantropologer i framtiden. Yrken som dessa gör mycket för människors välbefinnande, vi mår bra av att förstå hur världen hänger ihop. – See more at: http://www.skolporten.se/forskning/intervju/internationella-kunskapsmatningar-missbrukas/#sthash.VdCuGzTO.dpuf
Jag hoppas att man kan lägga lite band på missbrukandet av kunskapsmätningarna. De ska ju inte göras för att Sverige ska rankas högre, utan för att komma de svenska eleverna till godo. För många blir mätningarna som en hästkapplöpning där det gäller att vara bäst. Någonstans har man glömt att det finns människor och elever bakom. Man borde fokusera på att hitta bra inlärningsstrategier när det gäller till exempel matematik. Vad gör de länder som har bra resultat som vi kan göra också i Sverige?Jag hoppas att man börjar fundera mer på vilken typ av kunskap vi mår bra av. Ska vi betrakta eleverna som potentiella produktionsenheter eller har kunskap ett egenvärde? Om all kunskap måste förräntas kommer vi förmodligen inte att ha till exempel några kulturantropologer i framtiden. Yrken som dessa gör mycket för människors välbefinnande, vi mår bra av att förstå hur världen hänger ihop. – See more at: http://www.skolporten.se/forskning/intervju/internationella-kunskapsmatningar-missbrukas/#sthash.VdCuGzTO.dpuf
Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s