Vintertagen: Mumintrollet och ”Das Unheimliche”

Trollvinter

Ingen annan skönlitteratur är så mycket midvinter för mig som Tove Janssons roman Trollvinter. Originalet kom 1957 och en omarbetad upplaga 1970. Ibland undrar jag om inte den djupaste vintern stundtals till och med har börjat få vissa drag av den litterära fiktionen i Trollvinter för mig. Men så har romanen också en dramaturgi där årstidens gång, naturen och vädret spelar en huvudroll. Litteraturvetaren Agneta Rehal-Johansson sammanfattar detta i Den lömska barnboksförfattaren. Tove Jansson och muminverkets metamorfoser (2006) som följer:

Den rör sig från nyåret med midvinterns köld och mörker, där solen aldrig stiger över horisonten, dröjer i väntan på dess återkomst, avvaktar tills kylan släpper sitt grepp. Den drar ut på vårvintern med snöstorm, snösmältning och islossning, för att till slut annonsera vårens ankomst med värme och varma vindar.

Årstidens successiva förändringar och de nya erfarenheter det innebär för Mumintrollet är drivkraften i romanens framåtrörelse. Rehal-Johanssons kollega Boel Westin hävdar i Familjen i Dalen. Tove Janssons muminvärld (1988) att vintervärldens växlingar fyller funktionen att vara en ”stämningsskapande fond” för Mumintrollets utveckling. Vidare poängterar Westin att ”Vintern komponeras av snö, förtrollning, köld, den innebär hemlighetsfullhet och ensamhet, men i den utkristalliseras också en motrörelse, en försäkran om att våren kommer”.

Das Unheimliche
Mumintrollet vaknar upp ur vinterdvalan. Ensam. Resten av familjen sover vidare (mumintrollen ligger i dvala mellan november och april). Han finner den somriga och ljusa mumindalen förvandlad till en mörk, frusen och okänd värld. Men han sluter sig inte i det välbekanta och trygga hemmet för att nostalgiskt minnas somrarna tills det blivit vår och resten av familjen har vaknat. Istället ger han sig ut för att utforska och delta i dalens vinterliv. På så sätt kan Trollvinter sägas vara en studie i vuxenblivande.

I de föregående romanerna har det främmande alltid varit något externt gentemot mumindalen – en komet i Kometen kommer (1946/1968), en teater i Farlig midsommar (1954/1969), en fyrö i Pappan och havet (1965/1969), et cetera – men i Trollvinter blir mumindalens tidigare idylliska värld som sådan gjord främmande.

Rehal-Johansson drar en parallell till Sigmund Freuds uppsats ”Das Unheimliche” (1919) med hänvisning till den kusliga skräckeffekten som det besjälade vinterlandskapet ger. Utöver ”kuslig” översätter min tyska ordbok ”Unheimlich” till ”hemsk” och ”spöklik”.

Det är emellertid inte fråga om någon ren skräck eftersom det mörka och hotfulla hela tiden varvas med det hemtrevliga. Mötet med Too-ticki blir en vändpunkt till det bättre. Hen bor i muminfamiljens båthus och rör sig hemvant i vintervärlden. Too-ticki blir Mumintrollets ledsagare genom den främmande årstiden som därmed inte längre är lika skrämmande. Det gör Mumintrollet stärkt nog att på allvar börja utforska den mystiska vintervärlden med dess okända varelser. Tillsammans beger Mumintrollet och Too-ticki sig ut i den mörka och köldfrusna dalen.

Rehal-Johansson gör en psykoanalytisk tolkning av såväl Trollvinter som hela muminsviten. Jag kan inte mer än instämma i grunddragen av den läsningen; att romanen delvis handlar om relationen mellan Mumintrollet och Muminmamman. Men det som suggererar, och intresserar, mig mest med boken är det tonsättande temat med Das Unheimliche – ett tema som Rehal-Johansson inte utvecklar lika mycket. I min läsning av Trollvinter blir Das Unheimliche däremot helt centralt. Begreppet kan dessutom förstås bortom psykoanalysen som en helt samhällelig fråga om det okända och obekanta i världen. Mer konkret kan Das Unheimliche till exempel handla om ovanan och osäkerheten i mötet med stigmatiserade och negligerade ”grupper”.

Midvinterbålet
Mumintrollet kommer nog som närmast Das Unheimliche vid ett midvinterbål på årets mörkaste dag. Det börjar med att Mumintrollet upptäcker att ”de hemlighetsfulla” – som de benämns i boken – tagit torvsäckar från muminfamiljens vedbod och tillsammans med bland annat familjens trädgårdssoffa, och en massa annat bråte, byggt ett stort midvinterbål uppe på ett berg. Too-ticki refererar till bålbrännarna i en sång som ”de stumma, de ensamma, villsamma, vilda och sillsamma”. Mumintrollet håller emellertid på att bryta ihop av hela situationen:

Jag har fått nog av er svarta natt! ropade Mumintrollet. Nej, jag vill inte höra refrängen. Jag fryser! Jag är ensam! Jag vill ha solen tillbaka!

Men det är ju just därför vi bränner stora vinterbålet i kväll, sa Too-ticki. Du får tillbaka din sol i morgon.

Likväl är Mumintrollet väldigt nyfiken på ”de ljusrädda och overkliga” som med facklor dansande rör sig upp mot berget på kvällen för att beveka mörkret, kölden och solens återkomst. Vid midnatt i månens bleka ljus tänder Too-ticki bålet. De hemlighetsfulla dunkar på trummor och rör sig som mörka silhuetter runt elden. Westin poängterar den uppenbara liknelsen som uppeldningen av muminfamiljens trädgårdssoffa har med ett blot. Firandet av midvintersolståndet framställs också som tämligen hedniskt. Mumintrollet lyckas emellertid aldrig komma riktigt nära dem – med undantag för ett litet djur med borstiga ögonbryn som bor under diskbänken i muminhuset. Men Mumintrollet råkar direkt förnärma det. Resten av de hemlighetsfulla förblir undvikande skuggor i bålets sken.

För några veckor sedan kom en nyöversättning av filosofen Martin Heideggers klassiska verk Vara och tid (1927/2013). Heidegger skiljer där på rädsla och ångest. Rädslan har alltid ett objekt i omvärlden som manar oss att fly. Ångesten saknar däremot föremål. Det går följaktligen heller inte att fly från ångesten eftersom det är själva existensen – livets möjligheter och döden – som genererar den. Med den distinktionen kan Mumintrollets inledande sinnestillstånd sägas karaktäriseras av ångest: det familjekära lilla trollet finner sig vara helt utelämnad till sig själv i det främmande landskapet. Efter mötet och vänskapen med Too-ticki konkretiseras ångesten till en mer hanterbar rädsla för det främmande. Och efter det flyktiga mötet med de hemlighetsfulla är det främmande inte längre lika skrämmande. Kvar finns en fascination inför Das Unheimliche.

Den mörka dalen
När jag såg Margareta Strömstedts dokumentär Mumin och havet (1968), där Tove Jansson intervjuas på sin skärgårdsö, noterade jag att figuren Too-ticki är porträttlik hennes sambo Tuulikki Piätilä. Jag tänker på den identiska vit- och rödrandiga stickade tröjan, den lika identiska blå mössan med tofsen, samt intresset för att laga saker som är värda att laga. Att göra en viss biografisk tolkning är därför inte alltför djärvt. Därutöver har vi mötet med en livskamrat när förtvivlan och övergivenheten är som störst. Och den följande vandringen tillsammans i den mörka dalen. Eller som för Tove Jansson själv: en livskärlek.

Att Jansson inte är någon sagotant borde stå klart för alla som läst hennes romaner – oavsett om det är muminverken eller andra delar av hennes litterära produktion. I Trollvinter blir det kanske som tydligast i en episod där en hurtig Hemul som älskar friluftsliv och vintersport gör entré i Mumintrollets och hans nyfunna vänners gemenskap i muminhuset:

Gästerna älskade sina långa, småslarviga förmiddagar när det fick bli dag så småningom medan man pratade om vad man hade drömt på natten och hörde Mumintrollet laga kaffe i köket.

Alltihop blev avbrutet av Hemulen. Han började alltid med att säga att luften var för instängd och beskrev hur kallt och trevligt det var utanför. Sen pratade han sällskapligt om hur man kunde använda den nya dagen. Han gjorde verkligen allt han kunde för att de skulle ha det trevligt och blev aldrig sårad när de vägrade roa sig. Dunkade dem lite i ryggen och sa:

Jaja. Ni kommer nog så småningom att märka hur rätt jag har.

Med en diagnostisering låter det som om Hemulen har Aspergers syndrom. I vilket fall blir varelserna så trötta på hans påfrestande friluftshetsande att de överväger att lura iväg honom till Ensliga Bergen under förevändningen att där finns prima skidbackar. Egentligen finns där emellertid ”Bara avgrunder och taggiga klippor som inte ens har snö på sig (…) De tänkte låta honom ramla ner i en avgrund”. De är alltså så beräknande att de planerar att lura iväg Hemulen till en nästan säker död. I sista stund avvärjer de emellertid planen.

Vintertagen
Too-ticki fortsätter att visa Mumintrollet nya sidor av vintertillvaron. Hen håller samtidigt hela tiden ett vakande öga över Mumintrollet. Och när Muminmamman och de andra familjemedlemmarna vaknar i april, återgår Mumintrollet i mycket till sitt beroende av moderns omsorg. Frigörelseprocessen visar sig därför i slutändan vara högst begränsad. Nya erfarenheter har gjorts och en viss mognad har skett, men det blir inte tal om något uppbrott från modern eller familjen.

Trollvinter slutar med att Mumintrollet blickar framåt och hoppas att hans älskade Snusmumrik – luffaren, anarkisten och musikern – som vanligt ska komma tillbaka efter att ha varit söderut över vintern. Jag skulle inte vilja påstå att Mumintrollet nödvändigtvis är förälskad i Snusmumriken. Däremot hävdar jag att Mumintrollet utan tvekan håller Snusmumriken varmt om hjärtat. Hur som helst: Snorkfröken vill stunden efter sätta ett glas över en blomma eftersom hon vill att den ska klara sig över natten ”när det blir kallt”. Men Mumintrollet avråder henne:

Det ska du inte göra, sa Mumintrollet. Låt den reda sig bäst den kan. Jag tror den klarar sig bättre om den får ha det lite krångligt.

Därefter sätter Mumintrollet sig på badbryggans trappa, blickar ut över havet, blundar och tänker tillbaka. Han försöker att ”minnas hur det var när isen flöt ihop med horisontens mörker”.

Det blev alltså ingen frigörelse från familjen. Men under vistelsen i den mörka dalen blev Mumintrollet vintertagen av Das Unheimliche.

_______________________________________________________________________________________________

Lyssna på Tove Jansson läsa Trollvinter i sin helhet (från Yle:s arkiv): http://yle.fi/arkivet/artikkelit/tove_jansson_laser_trollvinter_i_sin_helhet_100781.html#media=100895

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s