Sune Jonsson och historiens tyngd

sune jonsson 'nygifta'

Vid tre tillfällen har jag besökt utställningen Liv i Västerbotten med valda delar av Sune Jonssons (1930-2009) fotografiska livsverk på det nyöppnade Sune Jonssons Center för dokumentär fotografi på Västerbottens Museum. Utställningen innehåller ett utmärkt urval bilder som huvudsakligen behandlar avfolkningen av denna nordliga landsbygd från 1950-talet till 1970-talet.

Min kärlek till flera av Jonssons bilder har gjort att jag dessutom har köpt den nyutgivna retrospektiva fotoboken Livstycken (2014). Den innehåller många fantastiska fotografier – framför allt från hans tidigare verk – men jag är osäker på dess syfte; den sammanfattar och förklarar inte hans fotokonst i sin kronologiska eller tematiska helhet. Men den visar heller inte på så värst mycket förbisedda och överraskande aspekter av Jonssons arbete. Istället är Livstycken ett slags mellanting av det ikoniska och det oväntade. Med andra ord är boken trots sitt påkostade utformning och ambitiösa omfattning inte något slutgiltigt praktverk om Sune Jonssons fotovärld. Dess främsta tillgång är likväl den materiella formen; jag tror inte att fotografierna tidigare har tryckts i samma högkvalitativa, värdiga och stora format.

Idag räknas Jonsson till de mer tongivande i svenskt 1900-talsfotografi. Men han var en särling bland sina samtida; han sökte inte det starka och dramatiska uttrycket. Han var visserligen subjektiv, men inte upprörd utan snarare lågmäld och vemodig.

Med respekt och ömhet skildrar Jonsson modernitetens och folkhemmets utdöende gammelsverige och dess småbrukarvärld. Det är en försvinnande form av liv med krökta människor i arbete och andlighet. Deras värld är karg, ödslig och oglamorös; den definieras av jord, skog, gudstro och himmel. De nya livsformer som trots allt uppkom i Västerbottens glesbygd från och med 1950-talet var inte Jonsson lika intresserad av. Vidare förekommer visserligen ögonblick av lek, stoj och leenden, men han får ändå sägas ha varit anmärkningsvärt konsekvent med sitt arkaiska svartvita rekviem över landsbygden och dess befolkning. I Livstycken förstärks ytterligare denna tendens genom att exempelvis 1990-talets färgfotografier och de svartvita fotografierna från New York, Prag, Bornholm, Kanada och Kongo Brazzaville har uteslutits.

Jonsson var mångsidig och ägnade sig inte enbart åt fotokonsten. Ett fullödigt retrospektivt verk skulle också ha behövt behandla hans prosatexter i fotoböckerna samt hans romaner, noveller och dokumentärfilmer.

Men åter till fotokonsten som gjort honom känd och dess specifika karaktäristik: Jonsson fångar skickligt modernitetens alltför ofta bortträngda, men ändå så närliggande, småbrukarhistoria och dess liv. Föremålet för hans blick – och även för Livstycken – är främst det norrländska bylivets sista rester av självhushållning och inbördes bytande av tjänster innan kommersialisering och konsumism helt tog över.

Jonsson är för mig framför allt en socialt medveten porträttfotograf. I den genren är han nog fortfarande oöverträffad i Sverige. Hans styrka var inte att fånga det ”avgörande” ögonblicket eller plattityden att finkänsliga närbilder på individens ansikte är det mest intressanta. Tvärtom var han en samhällsskildrare som alltid använde stativ och helst arrangerade bilderna. Krasst, men ansvarsfullt och värdigt, fotograferade han människor i de rum och miljöer de levde och verkade. Och frågar någon mig är det först då som fotografier av folk både kan fascinera och personerna bli begripliga.

Jonssons fotokonst från Västerbotten balanserar med andra ord mellan det dokumentärt förklarande och det arrangerat poetiska. Journalisten Malena Rydell har formulerat Jonssons metod och personliga stil som följer:

Man känner den trygga blicken på människan i sitt kök, man ser att fotografen har väntat så pass länge att en förtrolighet brett ut sig och kroppen slappnat av. Då intar människan ingen roll längre, även om hon är modell likt August Sanders figurer. Då är hon bara människa och inte individen bakom plogen. Men de bilderna finns också. för redovisandets skull, och för den överblick Sune Jonsson aldrig överger (”Sune Jonsson och tiden”, Västerbotten. Åtta texter om Sune Jonsson, nr 4, 2000).

Jonsson regisserar, men han gör det på ett sätt att människorna blir lediga, närvarande och utan förbehåll.

Kulturjournalisten Mikael Timm menar i sin smått lyriska recension av Livstycken, i P1: s program ”Kulturnytt”, att fotografierna präglas av ”en stolt hopplöshet av det slag man kan se i John Fords tidiga västernfilmer. Ödesmättat, slutgiltigt. Accepterande. Människa och landskap är ett, formar varandra” (http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=478&artikel=5782072).

Jag ser och tänker ofta på Jonssons fotokonst som historieskildringar. Han har själv också sagt att hans avsikt var att ”berätta, berika och bevara” vilket är centrala funktioner för mycket historia. Och som historieskildring betraktat ger kombinationen av faktiskt-poetiskt och stolt-hopplöst fotografierna en oerhörd kraft. Angående denna kraftfulla effekt identifierar Timm en viktig lärdom från Jonssons fotografier:

Jord är tyngre än ande. Kropparna drar oss nedåt, mot mörkret. Det är ett enastående livsverk. Massivare än hela Stureplan.

Ja, det är någonting med historiens kroppar som drar och tynger och som får samtiden att kännas flyktig; alla de liv och kroppsliga erfarenheter som finns där precis bakom oss och under oss, som vittnar om våra liv och vårt samhälles förgänglighet.

Ta till exempel fotografiet ovan, med det nygifta paret i Arnäs 1956; det är så vemodigt att jag inte vet vart jag ska ta vägen.

Historien med dess förflutna liv är, när den aktualiseras och kallar på ens uppmärksamhet på detta bildliga sätt, emellanåt så massiv att samtiden med ens känns oerhört bräcklig och ändlig.

sune jonsson 'det gamla paret'

sune jonsson 'flickan, kossan och porträttet'

sune jonsson 'gammbröder'

sune jonsson 'gubben i badkaret'

sune jonsson 'gumman och hunden'

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s