Gammbröderna

gammbröder

På tal om Sune Jonsson kunde jag till föregående text inte hitta en av hans absolut bästa fotografier på nätet. Men nu har jag scannat in fotografiet – som alltså ses ovan. Det finns för övrigt med i både Och tiden blir ett förunderligt ting (2007) och Livstycken (2014).

Fotografiet har sin bakgrund i att Jonsson, som var Västerbottens museums fältetnolog, 1961 hade inlett en stor undersökning i de två Västerbottniska inlandskommunerna Vilhelmina och Lycksele. Som en följd av kraftverksutbyggnaden i Ångermanälven och Umeälven hade de blivit avfolkningsområden. Sverige hade ett växande energibehov och vattenkraften var av största betydelse. Norrlands älvar höll därför på att industrialiseras. Småbrukarnas och de renägande samernas intressen var inte prioriterade. Det fanns följaktligen, som Jonsson formulerat det, en konflikt ”mellan småbrukarfolkets förhoppningar och statsmaktens myndiga anordningar”.

Det går att dra paralleller till dagens situation där regeringen vill låta gruvbolag, med ett minimalt skattepålägg, exploatera och profitera på mark i Västerbotten och Norrbotten där lokalbefolkning tenderar att ha motstridiga intressen av marken – exempelvis för rekreation, turism och rennäring.

I Öravan, Lycksele kommun, fotograferade Jonsson 1962 de tre ogifta bröderna Viktor, Robert och Helfrid Johansson i Jon Ersgårdens kök.

Ett förtydligande kan vara på sin plats: i övre Norrland pratar man ofta om äldre ogifta bröder som ”gammbröder”. De syns (eller finns?) oftast inte i storstäderna, men alla som arbetat i glesbygdens hemtjänst har nog träffat dem.

Som vanligt har Jonsson arrangerat dem han ska porträttera. De tre bröderna är avspända, men utstrålar ändå pondus och envishet. Som synes har han placerat dem så att en sitter i förgrunden, en i mellangrunden och en i bakgrunden. Karaktäristiskt för Jonssons fotografier är också att rummet får ta mycket plats. Den enkla stugan i fråga är skralt inredd. Tillsammans bildar bröderna en dynamisk triangel framför köksfönstret. Motljusets bländande effekt får rutornas träinramning att se ut som ett kors. Det ger Viktors, Roberts och Helfrids självrådiga påstridighet ett närmast gudabenådat skimmer.

Kanske ger Sune Jonsson bröderna Johansson just den värdighet som staten höll på att förneka dem?

Det är i vilket fall en av de starkaste porträttbilder jag sett.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s