Bryr sig folk om historia?

DSC04253

Vilken roll har historia i det samtida samhället? Bryr sig människor fortfarande om det förflutna?

Det är två av de övergripande frågorna i undersökningen Canadians and Their Pasts (2013) som är slutrapport för ett stort forskningsprojekt som avslutades häromåret. En forskargrupp om sju personer, The Pasts Collective, har undersökt hur kanadensarna förhåller sig till historia i sina vardagsliv. Projektets mål har varit att försöka reda ut hur samspelet mellan minne, historia och identitet fungerar i praktiken i kanadensarnas historiemedvetande. Sammanlagt 3419 personer har svarat på ett längre frågeformulär per telefon. Frågeställningarna och den demografiska sammansättningen gjorde att jämförelser gällande kön, etnicitet, migration, region, ålder, inkomst och utbildning kunde göras (kolla gärna in forskningsprojektets hemsida: http://www.canadiansandtheirpasts.ca/).

Undersökningen inleds med ett citat av författaren William Faulkner:

The past is never dead. It’s not even past.

Det förflutna är aldrig dött. Det är inte ens förflutet. Ja, de anspråk på det förslutna som görs och den historia som därigenom reproduceras gör ju att just de anspråken på det förflutna också levandegörs i samtiden. Den verkligt döda förflutenheten – den som inte aktualiseras och används – blir följaktligen all den förflutenhet som av olika anledningar inte görs till historia. Att historia alltid är något performativt är också en av grundpremisserna för den historiedidaktiska forskningstradition som forskarna i The Pasts Collective arbetar inom.

Med denna utgångspunkt intresserade sig The Pasts Collective för hur kanadensarna situerar sig i tid och hur de konstruerar en uppfattning/förståelse av det förflutna som är användbar i nuet:

  • Vilken roll spelar historia i våra liv?
  • Är vi mindre uppmärksamma gentemot det förflutna än vad tidigare generationer har varit?
  • Hur får vi kunskap om det förflutna?
  • Vilka verktyg använder vi för att skilja mellan sanna och falska anspråk baserade på historia?
  • Skiljer sig våra perceptioner av det förflutna tydligt mellan olika regioner, i jämförelse med människor i andra delar av världen, eller baserat på inkomst, utbildning och kön?

Det ska påpekas att The Pasts Collective inte skiljer mellan det förflutna och historia – anspråken på och skildringarna av det förflutna – eftersom de efter att ha testat båda begreppen beslöt att de inte ville begränsa respondenternas associationer. Det var nämligen inte ovanligt att folk huvudsakligen associerade historia med skolämnet historia eller något enbart för professionella akademiker som var allmänt distanserat utan personlig relevans för dem, varmed exempelvis ett intresse för släktens historia uteslöts.

The Pasts Collective för genom hela boken en tydlig dialog med de två tidigare undersökningarna i samma ämne och med samma inriktning: Roy Rosenzweig och David Thelen The Presence of the Past: Popular Uses of History in American Life (1998), samt Paul Ashton och Paula Hamilton History at the Crossroads: Australians and the Past (2007).* Som synes skiljer det några år mellan de tre studierna vilket bland annat har konsekvensen att internet varken var en uttalad fråga i den amerikanska eller den australiensiska studien, men däremot i den kanadensiska.

I likhet med de två tidigare studierna är en huvudsaklig konklusion att det förflutna inte är bortglömt. Nästan alla svaranden sade sig vara engagerade med det förflutna på ett eller annat sätt. Kanadensarna sägs i likhet med amerikanerna och australiensarna ha ett omfattande intresse för framför allt familjens och släktens historia för att förstå sig själva i tid och rum. Ibland kommer intresset av att få klarhet i saker och ting, men oftast är det ett nyfiket tidsfördriv och ett sätt att söka svar på existentiella frågor. Deltagandet i aktiviteter relaterade till det förflutna sägs angående antal och variationen vara ”extraordinary” och ”impressive” och inte bundna till någon särskild social grupp eller bakgrund, men det finns nämnvärda skillnader baserade på ålder, utbildning och kön:

Respondenter under trettio år var generellt mindre engagerade i det förflutna än äldre personer. Äldre människor var å andra sidan, oberoende av utbildningsnivå, mer benägna att snarare lita på experters auktoritet än på sitt eget undersökande och kritiska tänkande. En trolig förklaring till det sägs vara äldre generationers större auktoritetstro. De med lägst utbildningsnivå gav störst betydelse åt etnicitet, provins och nationen för deras historieintresse. Kvinnliga svarande var mer benägna att delta i historierelaterade aktiviteter än män, speciellt om dessa aktiviteter involverade familjen.

*  *  *

Jag har valt ut tre teman ur resultaten som jag tycker är särskilt intressanta: familjehistorier, immigranter och historia, samt tendenser inför framtiden.

The Pasts Collective refererar till mentalitetshistorikern Pierre Nora som hävdar att en ökad osäkerhet inför framtiden de senaste decennierna har ackompanjerats av en ökad betoning av plikten att minnas som kräver att vi samlar och arkiverar. Kanadensarna visade sig också vara flitiga samlare av främst familjehistoria i form av fotografier och fotoalbum. På frågan om vad som främst triggade deras historiemedvetande svarade en majoritet av respondenterna att det var familjehistoria. Familjehistoria rankades således högre än nationens historia, provinsens och den etniska gruppens.

Intresset för familjehistoria drevs av att de svarande i någon mån ville försöka förstå vilka de var och vart de kom ifrån. Kunskaperna om detta var något de dessutom gärna ville föra vidare till kommande generationer. Men beskrivningarna av det här identitetsbaserade genealogiska letande bakåt i tiden tillät inte någon tydlig avgränsning gentemot en större samhällelig, nationell eller global historia. För flertalet var släkten en självklar del i en större helhet. Formerna intresset för familjens historia tog kunde variera: fotoalbum, släktklenoder, dagböcker, kokböcker, ”scrapbooks”, hemmagjorda filmer, besök på platser relaterade till släktens förflutna, arbete på släktträd, och så vidare. The Pasts Collective poängterar att intresset för familjehistoria snarare än att enbart vara en fråga om en självreflekterande narcissism, ofta verkade vara en ingång till en ökad förståelse av samhället och dess historia.

Angående immigranter och historia ska det först påpekas att den demografiska kategorin ”immigrant” inte diversifieras, utan förblir en sammanhållen enhet oberoende av varifrån världen respondenterna kommer. Känslor av lojalitet, längtan och förlust sägs genomsyra immigranternas kommentarer. Flera framhävde hur mycket de hade fått gett upp för att emigrera och att de i sina hjärtan fortfarande blev rörda av tanken på det avlägsna hemlandet. Dessa lojalitetskänslor kom dels från känslan för familjen, dels från deras koppling genom nation, språk och öde. Immigrantrespondenterna tillmätte större betydelse till sina religioners och etniciteters förflutna än vad infödda respondenter gjorde. Överhuvudtaget verkar trons, etnicitetens och födelselandets historia – deras kulturella förflutna – betyda mer för nyanlända immigranter än för infödda. Nyanlända var också generellt mer optimistiska än infödda respondenter inför framtiden. Dessa tendenser till trots framhåller The Pasts Collective att immigranternas aktiviteter i relation till det förflutna överlag var snarlika dem hos infödda kanadensare.

Ifråga om utvecklingsriktningar inför framtiden är det främst tre rätt självskrivna medieformer och marknader som går att identifiera som varandes i omfattande expansion och bli allt mer centrala för kanadensarnas möte med historia: internet som på mycket kort tid har haft ett extraordinärt genomslag som forum för folks historieintresse; släktforskningsindustrin genom det stora intresset för familjehistoria; samt dataspelsindustrin som allt oftare genererar mer profit än filmindustrin (det intressanta i sammanhanget är självklart spel med historiska teman).

*  *  *

Undersökningen är ambitiöst arrangerad med ett väl genomarbetat frågeformulär. Telefonintervjuerna var i genomsnitt 22 minuter långa och gjordes med ett representativt urval av den vuxna befolkningen – inga respondenter under 18 år med andra ord. Frågeformuläret består huvudsakligen av ja-och-nej-frågor, men också flera öppna frågor är inkluderade. Telefonintervjuerna kompletterades med fyra mer djupgående gruppintervjuer där deltagarna fick tänka högt om hur de i detalj förstod frågeställningarna i formuläret. Valet av frågor i en undersökning med tusentals deltagare är givetvis en svår avvägning mellan att å ena sidan vilja få så många och utförliga svar som möjligt, och å andra sidan inte göra frågeformuläret avskräckande långt och tidskrävande för de tilltänkta deltagarna. Och för att vara ett så pass omfattande frågeformulär har The Pasts Collective, och de nitton medarbetare som gjorde intervjuerna, fått med ett imponerande antal människor. Det enda temat jag egentligen saknar bland resultaten är frågan om musik och historia: har inte musik en stor betydelse för folks intresse för och förståelse av historia?

Det ska påpekas att projektet hade betydligt bättre finansiering än Ashtons och Hamiltons australiensiska studie vilket förmodligen förklarar varför den metodiskt är mer omfattande och raffinerad. Gällande omfattningen ligger den därmed närmare Rosenzweigs och Thelens amerikanska undersökning, som också den hade mer medel till förfogande än sina australiensiska kollegor Ashton och Hamilton. Även till formen är de amerikanska och kanadensiska undersökningarna mer lika varandra då resultatredovisningen och reflektionerna är samlade i samma bok. Ashton och Hamilton har däremot en separat resultatredovisning i ett nummer av tidskriften Australian Cultural History, vol 22 (2003), medan de summerar projektet i tidigare nämnda History at the Crossroads, där de också mer i detalj diskuterar valda delar av svarenBåda uppläggen har sin givna för- och nackdelar: det är lite irriterande att inte kunna kolla upp specifika resultat i History at the Crossroads, men det är också mer analys och driv i boken som tillika har en populärvetenskaplig prägel och vänder sig till en större allmänhet.

Jag saknar överhuvudtaget en mer analytisk ansats i Canadians and Their Pasts: varför inte försöka att mer uttömmande förklara resultaten istället för att nöja sig med att enbart diskutera komparationen? Det skulle också ha varit väldigt intressant om de utöver de generella tendenserna och det identiska till projektets underliggande antydan om historieintressets uppbygglighet, skulle ha framhävt och utvecklat även delar av de avvikande och icke-identiska resultaten: vad säger exempelvis de respondenter som uppger att de inte alls är intresserade av historia om sitt frånvarande intresse? Och fanns det inte några som snarare blev desorienterade och främmandegjorda av historia, än som bättre förstod sin roll i förhållande till dåtid-nutid-framtid? När går inte historieintresset från klarhet till klarhet? Frågor som dessa antyds vid någon enstaka självkritisk reflektion, men utvecklas dessvärre inte:

Perhaps we had it all wrong. Instead of being surprised at the significance accorded to family pasts, we should investigate those who insisted that family history was irrelevant to their identity and their connection to the wider world.

I likhet med den amerikanska och australiensiska undersökningarna – och helt i linje med den anglosaxiska historiedidaktiken – är forskarna i The Pasts Collective inte alls så begreppsintresserade (fixerade?) som vi, som forskar i den germanska historiedidaktiken, ofta är. Även om jag är en stor vän av begreppslig problematisering och utveckling, är det rätt skönt att slippa läsa sida efter sida med begreppsteoretisk exercis. Men den öppna och funktionella användningen av komplexa begrepp som minne och historiemedvetande kan också stundtals vara något frustrerande i sin lättvindighet. Och i kombination med avsaknaden av en mer analytisk och förklarande ansats blir Canadians and Their Pasts lite rumphuggen. När den massiva databasens resultat väl har jämförts på längden och tvären så slutar den ganska abrupt. Där har History at the Crossroads en förtjänst i att den är mer uttömmande i att försöka reda ut såväl det allmänna och det identiska, det specifika och det icke-identiska.

________________________________________________________________________________________
* Förra året var jag på en gästforskarvistelse hos professor Ashton och Hamilton på University of Technology i Sydney. Jag skriver om några av mina iakttagelser kopplat till delar av resultaten från History at the Crossroads i bloggposten ”Fotografier av oss – när försvinner minnet av en?”: https://flyktlinjer.wordpress.com/2014/06/11/fotografier-av-oss-nar-forsvinner-minnet-av-en/

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s