Döden som vara och tjänst

lars tunbjörk 'vinterväg och hyreshus'

Mormor avled för några veckor sedan. I och med det och att hon nyligen begravdes har min sista direkta kontakt med familjens rötter i Norrbotten försvunnit. Hon var dessutom min sista mor- och farförälder i livet.

Vistelsen i Boden för några dagar sedan blir därför den sista i en regelbunden kontinuitet sedan jag föddes. Norrbotten är visserligen fyllt med släkt men inga som jag har den självklara familjekontakten med som gör det naturligt att åka dit emellanåt. Återstår att se ifall det blir något mer besök, men det tror jag faktiskt – det är en alldeles för intressant landsände och det finns nog för mycket släkthistoria där uppe för att inte besöka Norrbotten fler gånger.

Att arrangera en begravning och reda upp ett dödsbo är hur som helst en ny erfarenhet. Kombinationen av död, begravning, kristendom, företagsamhet, varuform och pengar är rätt märklig och obehaglig. I kontakten med Fonus i fråga om olika teknikaliteter om först arrangemanget och sedan prisuppgifterna för deras egna varor och tjänster (kista, urna, omhändertagande av avliden, etcetera) och även de varor och tjänster som de i sin tur har förmedlat (dödsannons, sorgbuketter, förtäring efter gudstjänst, etcetera) har några fraser av poeten Pär Thörn hela tiden återkommit:

Du ser Falköping. Du ser fabriken där Fonus likkistor tillverkas. Du ser begravningsmuseet som ligger i anslutning till fabriken.

Det är den träffande, rättframt konstaterande stilen om begravning som en kommersiell industri, som har gjort att meningarna fastnat, trots att det var flera år sedan jag hörde dem i text- och ljudkompositionen ”R” – radiohörspel rörande ‘r’. Rättare: R, (r) respektive ®. Verket är gjort av Thörn och Ida Lundén. Det kan beskådas och lyssnas på i två delar på Vimeo: R del 1 av 2 och R del 2 av 2.

Dödens opersonliga allmänmänsklighet har ett slags motsvarighet i vår marknadsdrivna världs likgiltighet inför den enskilda existensens behov. Visserligen karaktäriseras marknaden av en sammankopplande ömsesidighet genom penningformen, men det är en mycket begränsad ömsesidighet då den är fullkomligt indifferent inför behov som av olika anledningar inte kan förmedlas med pengar. Det kan handla om konsumentens brist på pengar, men också behov som helt enkelt inte har varans form.

En avgörande skillnad mellan döden och marknaden är emellertid att döden är naturlig och ofrånkomlig, medan marknaden är skapad av människan och därmed historisk.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s