Kapitalismens diskursiva element

merkel-und-steinbruck

Efter att ha läst Wolfgang Streecks artikelsamling How Will Capitalism End? Essays on a Failing System (2016) blev jag nyfiken på hans kollega Jens Beckerts bok Imagined Futures. Fictional Expectations and Capitalist Dynamics (2016) som också den kom förra året. De är båda ekonomiskt orienterade sociologer och chefer på Max Planck-institutet för samhällsforskning i Köln. Beckerts Imagined Futures saknar emellertid helt Streecks skarpa analys och polemiska anslag. Den ger mer intrycket av att vara en välgrundad, rimlig och resonabel syntes – den kan säkert vara en utmärkt kursbok i ekonomisk sociologi. Beckerts bok är mer en förklaring av ett ekonomiskt system, än en kritisk analys av detsamma. Därutöver är den rätt pratig och repetitiv; Beckert säger ungefär samma sak i varje kapitel, fast från lite olika perspektiv och med olika exempel.

Grundargumentationen kan sammanfattas ungefär som följer:

Det globala kapitalet är helt beroende av den omgivande diskursens förståelse, föreställningar och förväntningar inför framtiden för sin vardagliga funktion och reproduktion. Eftersom pengar i sig saknar värde är världsekonomin avhängig att människor fortsätter att ha förtroende för deras verkan och fortsätter att agera som om penningformen, krediter och finanssystemet är funktionella realiteter. Såtillvida är narrativa konstruktioner, meningsskapande och diskursiva anordningar en ofrånkomlig del av kapitalismen, eftersom de avgör aktörernas förtroende för systemet. Det diskursiva är alltså ingen sekundär överbyggnad på en primär ekonomisk bas eller realitet, utan en integrerad och nödvändig beståndsdel.

Mer konkret kan det handla om hur regeringar och centralbanker under finanskrisen 2008, för att bevara allmänhetens förtroende och undvika scenariot med bankflykter som hotade att rasera hela det finansiella systemet, agerade med räddningspaket, monetära lättnader och garantier till finansiella institutioner. Det gjordes med en snabbhet, en beslutsamhet och i en omfattning utan historisk motsvarighet (mer om detta kan exempelvis läsas i ekonomiforskarna Damien Raess och Jonas Pontussons artikel Länder som är olika för en alltmer likartad krispolitik i Respons nr 4 2012).

Beckert nämner hur förbundskansler Angela Merkel och den dåvarande tyska finansministern, Peer Steinbrück, den 5 oktober 2008 gav en presskonferens där de informerade den tyska allmänheten att samtliga tyska besparingar garanterades av den tyska staten. Trots att det var en helt uppenbar lögn, eftersom besparingarna involverade en summa på runt 568 miljarder euro som inte ens den tyska staten var i närheten av att kunna gå i god för, räckte det för att lugna de tyska spararna, som annars riskerade förlora förtroendet för bankernas solvens. Det visar hur ett helt fiktivt påstående, utan verklighetsanknytning, kan bidra till att förtroendet för ett system i kris stärks, och hur en reell bankflykt och hotande ekonomisk kollaps därmed kan förhindras.

Imagined Futures är väldigt informativ i sitt ämne, men Beckert håller sig alltför ofta på självklarheternas nivå. Jag kan inte säga att den ger mig så värst många nya insikter.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s