Faderns frånvaro, återkomst och tystnad

återkomsten

Utan att den senaste tiden ha sett om No Country for Old Men (2007) har jag likväl återvänt till den i tanken – för ett år sedan skrev jag om filmens slut i inlägget Ed Tom Bells två drömmar. Sedan dess har jag fått ytterligare ett barn och filmens slut aktualiserar just allmänna frågor om faderskapet och son-far-relationen: Vad är en far? Vad förväntas av en far? Hur är en bra far? Jag tänker visserligen på mig själv snarare som förälder än som far, men kanske just därför kan det vara intressant att fundera på frågor om faderskapet.

Även regissören Andrej Zvyagintsevs film Återkomsten (2003) har en son-faderstematik. Den är emellertid betydligt mer framträdande än i Coen-brödernas film. Båda filmerna hör för övrigt till de bästa filmer jag sett från 2000-talet. Faktum är att jag var så tagen av Återkomsten när jag såg den på bio att jag bokstavligen vacklade ut ur biografen, vilket aldrig tidigare eller senare skett.

Filmen var Zvyagintsevs långfilmsdebut och hela projektet var inledningsvis väldigt osäkert. Producenten, Dmitrij Lesnevskij, har formulerat produktionen av filmen så här:

Jag motiverade risken för mig själv så här: det är nödvändigt att göra en film, som förmodligen ingen behöver, förutom de som vill göra den. Jag behövde göra den, som jag berättade tidigare, för att ha någonting att kunna visa för mina barn. Det var den enda anledningen. Och i fall det inte fungerade, skulle jag ändå fortsätta, men det fanns samtidigt ingen möjlighet att det inte skulle fungera (se dokumentärfilmen The Return: A Film About The Film).

Återkomsten handlar om den förlorade faderns återkomst och tystnad. Trots hans återkomst uppfylls inte sönernas behov av och förväntningar på honom som en fader och förälder, och i förlängningen därav, som en existentiell ledsagare och vägvisare.

I handlingens centrum står två bröder i den yngre tonåren, Andrej och Ivan. De har växt upp ensamma med deras moder, Mat. Sedan de var små är det enda de har sett av deras far ett gammalt fotografi. En dag när bröderna kommer hem hittar de en sovande man i hemmet. Efter tolv år har deras far återvänt hem! De vet inte vem han är, var han varit, varför han lämnade dem, varför han kommit tillbaka eller vad han vill dem.

Fadern, Otets, tar med dem på en fiske- och campingtur. Den äldre brodern, Andrej, försöker att knyta an till honom, medan den yngre brodern, Ivan, förblir misstänksam och upprorisk under hela resan. Båda vill emellertid ha svar på vem han är. Otets ger dem inga svar, men kräver desto större åtlydnad. Han visar sig vara en tyst, kärv och barsk typ. Under resans gång intensifieras konflikten mellan främst Ivan och den auktoritäre och brutale fadern. Pojkarna blir allt mer rådvilla över faderns märkliga beteende. Vet han inte hur han ska göra för att vara en fader? Försöker han kompensera för all förlorad faderlig uppfostran och ”göra män” av dem under en resa? Hans motiv förblir dunkla. Fiske- och campingresans mål visar sig i vilket fall vara en öde ö i en stor sjö.

Filmens klimax är när Otets slår Andrej och Ivan får ett utbrott, skriker åt sin far, springer iväg och klättrar upp i ett observatorietorn. Fadern och Andrej springer efter honom. Otets försöker prata med Ivan, men det förstärker bara Ivans ilska, varpå han hotar att hoppa från tornets topp. Otets klättrar efter och försöker få honom att låta bli. Fadern verkar där och då inse vad han har och kan förlora. Men det är för sent. Otets tappar greppet, faller ned från tornet och dör. Dramat blir till en tragedi.

Ivan och Andrej släpar chockade och sammanbitet faderns kropp genom skogen, ombord på båten och kör tillbaka. Medan de packar in sina redskap i bilen börjar båten med faderns kropp att glida ut i vattnet och sjunka. Andrej skriker efter fadern och börjar springa mot stranden, följd av Ivan som springer efter båten ända ut i vattnet, skrikandes ”Pappa! Pappa! Pappa! Pappa! Pappa!”. Att kalla Otets för pappa är något Ivan dittills envist vägrat. Det är lika hjärtskärande som det är för sent. Båten sjunker till sjöns botten med faderns kropp.

Andrej och Ivan får visserligen träffa sin försvunne fader, men de står lika svarslösa efter mötet som före: Vem var han? Var hade han varit alla år? Varför lämnade han dem och deras mor? Varför kom han tillbaka? Vad ville han dem?

Fadern (för)blir en mystisk, våldsam och potentiellt kärleksfull figur som reflekterar tillbaka alla frågeställningar.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s