Den unge Marx

the young karl marx

Den stora behållningen med Raol Pecks bioaktuella The Young Karl Marx (2017) är att det är en välgjord och inspirerande film. Min främst kritik är att den unge Marx stundtals framstår som väl så färdig med sin samhällsanalys. Verkligheten var mer intressant än så.

Behållningen först: det är en snygg och ambitiöst gjord film vars handling ligger nära den historiska verkligheten gällande Marx, Jenny von Westphalen-Marx och Friedrich Engels liv och leverne mellan 1843 och 1848 i främst Paris, men även Bryssel. Det är gedigna skådespelarinsatser och jag uppskattar de mycket realistiskt rekonstruerade stadsmiljöerna. Det inspirerande med filmen är att få följa den unge Marx prekära liv med sin nybildade familj då han kämpar för brödfödan som redaktör på och skribent för olika tidningar och tidskrifter. Parallellt med det tvingas han fly censur och polis – först från ”Tyskland” till Frankrike varifrån han blir landsförvisad till Belgien, för att till slut hamna i London, Storbritannien, efter landsförvisning även från Belgien. Det är följaktligen en jagad, stressad och allt mer radikaliserad Marx som skildras, ständigt i rörelse och diskussion.

Peck skildrar såtillvida den unge Marx liv väl. Det är däremot missvisande hur färdigtänkt han framstår som. En av idéhistorikern Sven-Eric Liedmans huvudpoänger i Karl Marx. En biografi (2015) är att Marx var en mycket vetgirig bildningsmänniska som oupphörligen omvärderade och formulerade om sina analyser och teorier i takt med att de samhälleliga omständigheterna förändrades och att ny kunskap framkom – se inlägget Sven-Eric Liedmans Marxbiografi. I flera av de första mötena med framträdande anarkister och socialister har Marx i filmen däremot sin kritik mot dem färdig – kritik som han i verkligheten formulerade efter hand som han först lärde sig av deras erfarenheter och kunskaper. När Marx kom till Paris i oktober 1843 var han varken socialist eller kommunist utan snarast att betrakta som radikal ”liberal”. Det ska också poängteras att det mesta som rör Engels och flickvännen Mary Burns liv i Manchester är fiktion: Engels far var visserligen delägare i en av stadens textilfabriker men verkade aldrig där och det finns, vad jag vet, inget belägg för att Engels och Burns skulle ha träffats på fabriken.

De reservationerna förtar emellertid inte att det är ett engagerande drama som kan inspirera till både intellektuell förkovran och militans.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s