Cykeltjuvarna och kapitalets draksådd

Cykeltjuven-poster

Det är en riktigt snygg filmaffisch! Och det är en fantastisk film – en av neorealismens mästerverk och en av den italienska filmhistoriens klassiker: Vittorio de Sicas Ladri di biciclette från 1948. Fast den italienska titeln är i plural, cykeltjuvarna, och på svenska är och har titeln alltid varit i singular; Cykeltjuven. Det ger rätt olika associationer och möjliga betydelser: en tjuvande individ respektive en utblottad proletär som får sin cykel stulen och till sist av desperation själv blir cykeltjuv. Därav cykeltjuvarna. En tjuvande individ respektive ett samhälle med motsättningar som skapar cykeltjuvar.

Det är en digitalt nyrestaurerad version som visas på biograferna. Scenen är ett fattigt och smutsigt Rom strax efter andra världskriget. Arbetslösheten är hög och många lider. En pappa och hans son är på jakt efter pappans stulna cykel som han behöver för ett tillfälligt arbete han nyss fått; ett påhugg som affischerare – en del av sin tids gigekonomi. Vi ser arbetslöshet, fattigdom, hunger, förnedring, skam och pappans försök att bibehålla någon slags värdighet i alltihop. Filmen är lika relevant och aktuell idag som 1948. Jag blev faktiskt lite rörd när jag såg filmaffischen framför en av Filmstadens biografer. Det är en pärla av högsta kvalitet bland allt elände runt oss: coronavirus, hel- och halvfascister som kommer till makten i land efter land, extremväder med torka, skogsbränder och översvämningar, gammeltestamentliga svärmar med gräshoppor, världsekonomisk kris… Fan och hans moster. Då är man tacksam för varje ljuspunkt och Cykeltjuven är filmkonst när den är som vackrast.

För filmen är inte så ensidigt tragisk, didaktisk och sentimental som den kanske låter. Trots ämnet, genren och faktumet att ingen av de två huvudrollsinnehavarna var professionell skådespelare är det inte någon dokumentärliknande misärskildring. Tvärtom är det en tekniskt elaborerad film med intrikat kameraarbete, noggrant utvalda stadsmiljöer, elegant ljussättning, avvägd musiksättning och omsorgsfullt instruerade skådespelare. Genom händelsernas utveckling bibehåller pappan och sonen trots allt en kärleksfull ömsesidighet. Fokus är också konsekvent på att det först och sist handlar om motsättningar och orättvisor i samhället bortom cykeltjuvarna som bara är ett uttryck för den grundläggande konflikten.

Vad jag har svårt att förlika mig med är emellertid de Sicas misstro mot och pessimism gällande medmänniskorna som förblir likgiltiga eller fientliga i förhållande till pappan. Kanske är det en fråga om generell skillnad i italiensk och svensk mentalitet eller om personlig erfarenhet. Min erfarenhet av människors benägenhet att vara behjälpliga är i vilket fall betydligt mer positiv än filmens skildring. Men för de Sica verkar familjen i slutänden vara det enda som går att förlita sig på.

Likväl behöver vi verkligen filmer som Cykeltjuven. Vi förtjänar den. Jag vill åtminstone tro det. För nu lever vi med konsekvenserna av vår civilisation och det är en infernalisk draksådd: marknadsliberala krafter vars konsekvenser i ett allt mer avreglerat, privatiserat och dysfunktionellt samhälle som skapar begär efter och krav på en fascistisk ordning, ett fossildrivet industrisamhälle som skapar global uppvärmning, djurmarknader där tamdjur, vilda djur och människor blandas och sprider återkommande pandemier, och så vidare. Just därför förtjänar vi också den vackraste filmkonst med ett öppet slut där pappan och sonen går iväg, med ryggarna mot oss, och försvinner i folkmassan som strömmar ut från en fotbollsarena. Snopet då att Filmstaden, en av biograferna som visar filmen, tillfälligt stänger ned all verksamhet från och med imorgon på grund av just coronaviruset.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s