Framtidsspaning: Nyfeodalisering genom förläning

Vladimir Shinkarev

I samband med att jag läser om senmedeltiden påminns jag om den dåvarande europeiska samhällsordningen med jordherrar och landbor:

För landborna trädde alltså jordherren ofta i kronans ställe, vilket märks i den nordiska senmedeltida adelns och i synnerhet högadelns och kyrkans anspråk på att i rättslig mening vara ”kungar över sina landbor”. Detta var en del av ett europeiskt mönster under senmedeltiden. Jordadeln försökte kompensera sina tidigare förlorade jordräntor med nya intäkter från jordbruksproduktionen, men även från sina rättsliga kompetenser, och genom att närma sig statens funktioner och på olika sätt tillskansa sig dess skatte-resurser, inte minst genom förläningar. Vissa forskare talar om en tilltagande privat-offentlig exploatering under senmedeltiden. Ett ytterligare resultat av detta var att delar av adeln i samverkan med furstarna leddes över i en ökande spiral av krig, inte sällan med plundring som målsättning (Mattias Cederholm, De värjde sin rätt. Senmedeltida bondemotstånd i Skåne och Småland, 2007).

I vår svenska samtid har vi istället företagare och finansiärer som försöker att kompensera svårigheterna att hitta marknader för investering av kapital, med tillräcklig avkastning, med att ge sig in på välfärdens pseudomarknad. Där finns stabila, finansierade och förutsägbara vinster på skatte-resurser att göra. Ifall något så elementärt för samhället som skola, sjukvård och omsorg kan arrangeras som marknader för näringslivets profitjakt så kan nog vad som helst av det offentliga göra det. Därutöver är även offentlig-privat samverkan en samtida realitet – eller Public Private Partnership – där en privat aktör är med om att i olika varianter finansiera, bygga och driva offentlig verksamhet.

Någon form av förläning av regioner till hugade privata aktörer torde vara en logisk följd och utveckling av nuvarande expandering av välfärdsmarknaden. Vi har en världsekonomi på tomgång som i något decennium huvudsakligen har understötts av låga räntor och som förr eller senare måste klara sig med betydligt mindre förbränning av fossila bränslen. Det är mot den bakgrunden inte svårt att föreställa sig en framtida stat med obefintlig eller minimal tillväxt och successivt minskade skatteintäkter, vilket omöjliggör reformer och som därmed drastiskt tvingas försämra den offentliga verksamhetens kvalitet.

Ett tänkbart scenario då är att politiker tar initiativ till att utvidga välfärdsmarknaden med förläning, nyttjanderätt, av statens regioner. I likhet med friskolereformens pseudomarknad, där skolpengen har arrangerats till de vinstdrivna friskolekoncerners fördel (lika stor skolpeng men kommunerna har likväl ett större ansvar vilket innebär att friskolorna överkompenseras), kan något snarlikt göras med regioner till privata aktörer. Vi har ju redan politiker som i kommuner driver expansionen av friskoleetableringen genom att godkänna nyetablering av friskolor, trots ett begränsat elevunderlag, vilket förutsätter stängning av kommunala skolor. Motiven till denna anmärkningsvärda politik verkar dels vara ideologisk övertygelse, dels att politiker vill visa handlingskraft, dels att de förmodligen vill säkra lukrativa karriärer efter politiken, då skolkoncernerna och lobbyföretagen inte sällan leds av före detta politiker. Såtillvida är det ett led i vad som ibland kallas kompiskapitalism. Vidare är det lätt att föreställa sig hur argumentationen kan komma att låta: ”Vi måste privatisera/avreglera regionerna för att främja lag och ordning/stimulera/effektivisera/rationalisera/vitalisera arbetsmarknaden/handeln/kronans värde” och så vidare.

Med en sådan skisserad utveckling blir det kanske någon av nuvarande börsnoterade skolkoncerner – såsom Atvexa, Tellusgruppen eller Cedergrenska – som kommer att utgöra de privata aktörer som eventuellt kommer att driva en eller flera av landets regioner. ”Mot aggressiva finansiella mål” som Mangolds börsrådgivning nyligen skrev om Tellusgruppens ”dubbelsiffriga tillväxtresa”.

4 kommentarer

  1. DGTT · november 18

    Vi behöver en reduktion.

  2. konflyktlinjer · november 18

    Ja – igen och igen och igen. Nu mer än på länge eftersom dysfunktionaliteten tilltar med privatiseringar, men det lär bara fortgå tills samhället kollapsar under tyngden av sin egen dysfunktionalitet – där privatisering bara är ett av flera uttryck för kapitalismens motsättningar.

  3. DGTT · november 19

    För en tjugo år sedan någonting minns jag att det fanns vänsterröster som sa att friskolor och liknande bara var första steget, därefter kunde man avknoppa dem helt och hållet och börja med avgiftsbelagda skolor i ännu ett steg mot den nyliberala nattväktarstaten som borgerligheten drömde om. Det hade i så fall varit en enkel debatt som följt höger-vänsterskalan. Men något sådant finns det knappast något ekonomiskt intresse som stödjer idag – välfärdssektorn skulle aldrig någonsin vilja avskaffa den kran av skattemedel de lever av och utöver en och annan borgerlig ungdomsförbundare som precis läst Ayn Rand på gymnasiet är det heller ingen fråga som drivs av näringslivets organisationer.
    Vi lever i en ny värld men då få förstår det, allra minst politiker och politiska debattörer, så går man istället i gamla hjulspår. Liksom det här med ”vinster i välfärden” så är hela utvecklingen med minusräntor, en centralbanksstimulerad världsekonomi, större vikt vid patent och upphovsrätt osv. allt annat än en ”minskad stat” – ändå pratar både högern och vänstern ofta som om allt är som det var förr. Man lajvar upp en gammal debatt där ”statligt” står mot ”marknad”, något som inte är sant.

    Att prata i termer av förläningar som du gör gillar jag därför, och jag tycker ändå att man ser den typen av resonemang börjat dyka upp då och då, vilket är bra. Det behövs liksom ett nytt språk för att begripa världen post 2008 och i brist på fantasi är adelsprivilegier, förläningar och tullar nog de bästa historiska parallellerna vi har.
    Men jag undrar om ens ”privatisering” är ett särskilt bra ord. Det är ju helt och hållet statligt finansierat. Tänker att även det snedvrider förståelsen av det hela. Andra märkliga begrepp är ”avreglering” och ”frihandelsavtal” – det första betyder ”omreglering till kapitalets fördel” det andra är vad man kallar detaljerade avtal på tusentals sidor som innefattar detaljreglering och en enorm utbyggnad av den statliga byråkratin, ofta genom upprättandet av nya domstolar.
    Varje gång en Göran Greider-typ argumenterar emot ”privatiseriningar/avregleringar/frihandel” med nått argument om att det skulle vara ”marknadsfundamentalism” eller liknande blir världen lite dummare.

  4. konflyktlinjer · november 20

    Ja, jag håller med. Jag använde ”privatisering” lite slarvigt i mitt svar men det framgår ju ovan, i inlägget, att det inte är så enkelt. Man ska självklart vara försiktig med att låna historiska begrepp till samtida fenomen, men tycker man att de verkar fungera så är det ju bara att testa och se. Och statens förläning av nyttjanderätt ligger, vad jag kan se, i linje med kapitalismens samtida utveckling.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s