Betänk tornseglaren

Utsnitt ur Hieronymus Boschs triptyk ”Lustarnas trädgård” (ca 1490-1510)

Några meter snett ovanför vårt sovrumsfönster har uppskattningsvis sex par av, vad jag trodde var, svalor sina bon under takåsen. Jag har iakttagit kolonin under sommaren, börjat föra pretentiösa anteckningar om dem och börjat läsa på om dem. Det var då jag upptäckte att det inte alls var några svalor utan tornseglare. Det var deras läte som avslöjade dem: hussvalor och ladusvalor har ett lågmält ”pratigt” kvitter medan tornseglare har ett högljutt läte som låter ungefär; ”srrriiir, srrriiir, srrriiir”, när de akrobatiskt i imponerande hastighet jagar insekter mellan och ovanför husen. Även deras spetsmåneformade vingsilhuett är karaktäristisk (se Hieronymus Boschs triptyk ovan).

Författaren Sara Lidman formulerade sig poetiskt om tornseglarens, den dialektalt så kallade regnspirans, speciella läte:

Regnspiran är en sällsam fågel. Andra kallar den tornsvala och gläds åt dess djärva flykt. I Västerbottens obygder bär den sitt särskilda namn. Dess ödsliga skri bär hud om de stora skeendena djupt inne i livet. Men om detta vågar man inte tala, man säger bara att den bådar regn (Regnspiran, 1958).

Att jag misstagit tornseglare för att vara svalor är inte så konstigt. De brukar sammanblandas då såväl deras rörelser som deras utseende och deras beteende liknar varandra. Som framgår av Lidman-citatet kallades tornseglare tidigare till och med för tornsvalor. Detta har fått mig att försöka reda ut vilken av fågelarterna som varit vilken i mitt vuxna liv:

  • Fåglarna om somrarna vid vår förra lägenhet: Tornseglare.
  • Fåglarna på Ribersborgs Kallbadhus: Svalor (ladusvalor om jag minns rätt men jag får se efter nästa gång jag är där).
  • Fåglarna på fjällstationen jag arbetade flera somrar i tjugoårsåldern: Tornseglare.

Det var för övrigt det sistnämnda sommarjobbet under studietiden som fick mig att börja uppskatta vad jag trodde var svalor men som alltså visade sig vara tornseglare. De präglade och livade upp platsen med sitt höga läte när de fladdermussnabbt jagade insekter mellan husen från gryning till skymning.

Bona under takåsarna medförde emellertid att deras avföring rann ner längs de svartmålade väggarna och under sommarens gång bildade fler meter långa vita spår. När jag och en annan gårdsgutt tröttnat på att försöka skrubba bort avföringen pratade vi därför ifall vi skulle ”råka” spruta bort bona med högtryckssprutan. Det vore emellertid att döda djur som inte på något sätt var skadliga i någon väsentlig bemärkelse. Vi kom därför fram till att låta bona vara. Leva och låta leva!

Jag läser att tornseglare historiskt varit väl ansedda av människor. Även om de i Europa sedan åtminstone medeltiden huvudsakligen verkar ha föredragit att häcka och bygga bon på mänskliga byggnader, snarare än på klippväggar och på träd, så har de inte varit till någon skada utan tvärtom reducerat irriterande insektsbestånd.

Globalt bedöms tornseglaren fortfarande vara livskraftig men i Sverige bedöms den sedan år 2020 vara starkt hotad. Den har i Sverige på tjugo år gått från att år 2000 bedömas vara livskraftig till att 2010 bedömas vara nära hotad, 2015 sårbar och numera alltså starkt hotad, fridlyst och prioriterad i skogsvårdslagen.

I Artdatabanken står följande att läsa om hotet mot tornseglaren:

Den svenska populationen har under en 20-årsperiod minskat med 25 (20-35)%. Minskande populationer har även konstaterats i flera andra västeuropeiska länder. Orsaken till minskningen kan dels bero på händelser i Sverige men möjligen även i Afrika. En trolig, eller åtminstone möjlig orsak här hemma i Sverige kan vara ökad brist på lämpliga boplatser. Senare tids förändrade takläggningsmetoder, t.ex. när plåttak, platta betongpannor eller annat material ersätter storkupiga tegelpannor, eller när fri inflygning till boet förhindras av hängrännor, medför att det blir alltmer svårt att finna boplatser med minskad föryngring som följd. Även för de tornseglare som häckar i träd i Norrlands inland har situationen sannolikt försämrats till följd av minskad mängd hålträd och av stora arealer tät produktionsskog. Andra tänkbara orsaker är minskad tillgång på föda, vilket kan gälla både för häcknings- som för övervintringsområdet (Artdatabanken: Tornseglare).

Intressant att notera angående lämpliga boplatser är att den intilliggande fastigheten hyser en koloni men inte vår. Båda fastigheterna är närmast identiska fyravåningshus men grannfastigheten är mer eftersatt, vilket även märks under takåsen och stuprännan där tornseglarna har sina bon. Kanske underlättar fastighetens eftersatthet tornseglarnas bobyggande?

Andra omständigheter som påverkar långdistansflyttande fåglar som häckar i Europa är bland annat användning av bekämpningsmedel i jordbruk som leder till nedgång i insektsbestånd, utvidgad stadsbebyggelse i forna vinterkvarter samt människors fångst av flyttfåglar för föda under fåglarnas flytt norrut till Europa. Vidare är det intressant att nämna den globala uppvärmningens högre medeltemperaturer som förändrar många flyttfåglars rutter och årsrytmer. Utbredningsområdena tenderar att minska och förskjutas norrut samtidigt som vandringssäsongen till häckningsområdena i Europa från vinterkvarteren söder om Saharaöknen tidigareläggs.

Med tanke på bland annat dessa omständigheter ser framtiden för tornseglaren snarare ut att föra tankarna till den högra, helvetiska, delen på konstnären Hieronymus Boschs triptyk än den vänstra, paradisiska, där tornseglarna sedan ett halvt årtusende svärmar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s