Här följer ett uppslag till ett läs- och essäprojekt:
I religionsfilosofen Jacob Taubes efterföljd, via samlingen av hans föreläsningar om aposteln Paulus, som samlats i Die Politische Theologie des Paulus (1993), har det hävdats att Paulus i sina brev deklarerade ett kosmiskt krig mot Rom. Paulus vände upp och ner på samtidens hierarkier och överskred kejsarens överväldigande världs- och våldsmakt när han frammanade ett nytt folk: Nu är ingen längre jude eller grek, slav eller fri, man eller kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus – som det exempelvis heter i Galaterbrevet. Paulus ville ersätta den rådande världsliga ordningen med något helt nytt, något som ännu inte gick att föreställa sig. Formulerandet av drömmen om en annan värld, om ett annat liv och därmed konstituerandet av ett helt nytt historiskt subjekt, har sagts börja med Paulus Romarbrev.
Kanske skulle det vara teoretiskt produktivt att läsa Paulus brev i allmänhet och Romarbrevet i synnerhet mot bakgrund av en kritisk problematisering av den politiska situationen i pågående den globala uppvärmningen? Jag tänker mig alltså en spekulativ och politiskt-utopisk läsning – en läsning i förlängningen av resonemang som detta i andra Korinthierbrevet: ”Meningen är ju inte att andra skall få det bättre och ni få det svårt. Nej, det är en fråga om jämvikt; nu skall ert överflöd avhjälpa deras brist, för att en annan gång deras överflöd skall avhjälpa er brist”. Går det att skissera några meningsfulla strategier och flyktlinjer om att överkomma beroendet av fossila bränslen och kapitalets världs- och våldsmakt genom en läsning av Paulus brev i kombination med dels Taubes politiskt teologiska tolkning av dem, dels några av de mest originella och relevanta idéerna om samtida politisk teori?
För att alludera på och göra ett sammandrag av några rader ur första Korintierbrevet: Men det säger jag, bröder och systrar: tiden krymper och den värld som nu är går mot sitt slut.
Litteratur Svenska Folkbibeln 2015 (2020). Giorgio Agamben, The Time That Remains – A Commontary on the Letter to the Romans (2005). Alain Badiou, Saint Paul – The Foundation of Universalism (2003). Jerry Z. Muller, Professor of Apocalypse – The Many Lives of Jacob Taubes (2022). The Salvage Collective, The Tragedy of the Worker. Towards the Proletarocene (2021). Jacob Taubes, The Political Theology of Paul (2004). Geoff Manns och Joel Wainwrights, Climate Leviathan. A Political Theory of Our Planetary Future (2017). Out of the Woods, Hope Against Hope. Writings on Ecological Crisis (2019). Zetkin-collective, White Skin, Black Fuel. On the Danger of Fossil Fascism (2021).
När jag i början av sommaren skisserad olika uppslag, till bland annat essäer, var en av dem att utveckla bloggtexten om vemodet i konstnären Nils Tiréns (1885-1935) skolplanscher. Jag ville pröva en hypotes om hans stil som en del av en lång svensk tradition från Carl von Linné, på 1700-talet, av naturalhistorisk realism.
I bloggtexten i fråga skrev jag om Tiréns skolplanschers realistisk-prosaiska stil och hur denna skiljde sig från genrens ofta ideala och idealtypiska norm och tradition, vilket gav dem en påtaglig melankolisk, vemodig och konstnärlig kvalitet (se Djur, vemod och skolplanscher).
När jag därefter läste idéhistorikern Gunnar Brobergs biografi om Carl von Linné, Mannen som ordnade naturen (2019), reagerade jag på Brobergs resonemang om arvet efter Linné då Broberg skriver om vad han kallar ”linneaismen” och ”naturalkänslan”. Han understryker att det sistnämnda är ett minst sagt diffust begrepp, men att han syftar på ”Linnés synintryck, åskådlighet, realism, detalj, exakthet, gammaltestamentliga inslag, parallellismer, uppräkningar”. Broberg listar en lång rad svenska författare och konstnärer som har varit ”exponenter för detta inflytande och denna upptäckt av Sverige och av svensk identitet”. En av dem Broberg radar upp är för övrigt Johan Tirén; Nils Tiréns fader, som även han var konstnär. Oavhängigt den omständigheten tänkte jag direkt på Nils Tiréns skolplanscher med motiv från Sveriges djurvärld när jag läste Brobergs förtydligande av naturalkänslan.
Bortsett från det gammaltestamentliga går det att använda resterande av Brobergs verb för att beskriva Tiréns skolplanscher: Synintryck, åskådlighet, realism, detalj, exakthet, parallellismer, uppräkningar. Av dessa sju verb går visserligen samtliga – förutom möjligen realism – att använda för att beskriva hela den didaktiska genren skolplanscher med motiv från floran och faunan. Tirén särskiljer sig emellertid i fråga om realismen då hans skolplanscher, inte alltid, men ofta har en karaktäristisk realistisk-prosaisk kvalitet. Det ska poängteras att Tirén enbart målade djurmotiv på sina uppdrag som skolplansch-producent.
Hans återkommande vardags-gråa landskap särskiljer sig inte bara i ett europeiskt sammanhang utan även i ett svenskt. Jämför vi till exempel Tiréns skolplanscher med en annan av de mest produktiva, namnkunniga och samtida konstnärerna i genren, holländaren Marinus Adrianus Koekkoek II (1874-1944), så har dennes alster med djurmotiv ett tydligt idealtypiskt, och närmast utopiskt drag, som markant skiljer sig från Tiréns prosaiska realism (en likhet mellan dem som personer är dock att båda kom från konstnärssläkter). Se exempelvis ”In de weide” nedan och jämför med Tiréns ”Sånglärka och sädesärla” ovan. Båda föreställer bland annat sädesärla.
En jämförelse med flera av Tiréns samtida kollegor i Sverige, aktiva på 1920- och 30-talet, leder till samma slutsats; även de målade konsekvent i en mer idealtypisk stil än Tirén – om än inte lika didaktiskt-utopiskt som Koekkoek. Jämför Tiréns skolplanscher med dem av till exempel Kerstin Frykstrand, bröderna Vilhelm och Rudolf Tupy, Ernst Küsel och Thure Wallner. Det blir då tydligt att dessa, i motsats till Tirén, inte målade skolplanscher som skildrar vad författaren Lars Gustafsson i novellen ”Besökaren” (1967) har formulerat som ”minnet av tusen grå vinterdagar drar förbi, de är alla lika. Det är låga gråa moln, en mycket liten värld under molnens kupa”.
Byråkratins diskreta skönhet: Essä om den oavsiktliga byråkratiska poesin i myndighetsbeslut, samt essä om det utopiska i den kvantitativa textmassan av forskningsansökningar och den arbetstid som går åt till att skriva dem.
Historisk arkivstudie om Johann Christian Woyzecks tid i Malmö dit han var förlagd genom Engelbrechtenska regementet cirka 1807-1808 före kriget mot Ryssland 1808-1809 (alltså samme Woyzeck vars livsöde gav Georg Büchner inspiration till sin berömda teaterpjäs). Lämnade han några spår i staden? Vad gjorde han i Malmö? Höll han sig för sig själv eller brukade han sitta på någon av krogarna ”Svarta Hålet”, ”Bialitt”, ”Stora Helvete” och ”Lilla Helvete”? Och vad gjorde Malmö med Woyzeck?
Reportage eller essä om den lågmälda samhällsmakten personifierad. Förslagsvis om Anders Sundström utifrån främst mediearkiv men även en längre intervju med honom.
En kontrafaktisk essä om Carl von Linnes betydande kollega Peter Artedis samt talangfulle lärjunge Peter Forsskåls (porträttet ovan) forskning ifall de hade fått fortsätta leva till hög ålder: Vad skulle konsekvenserna tänkas ha blivit för vetenskapen om biologin – och i Forsskåls fall även liberalismen i Sverige?
Historisk arkivstudie om matros Robert Steinberg som den ende överlevande av sex på det ryska fartyget Anna Olga. Fartyget utklarerades från Libau till Flensburg den 3 april 1890 och förliste vid Sandhammaren den 18 april. Steinberg räddades och blev omhändertagen i Kåseberga och lämnade byn efter två veckor i samma utblottade tillstånd som han återfanns i. Ingen förstod ett ord av vad han sa eller visste vart han tog vägen. Vad och vart blev det av honom?
Redaktören, direktören, socialrådet, socialdemokratiske riksdagsmannen med mera, Gunnar Löwegren (1881-1958), beskrev i två minnesartiklar i Sydsvenska Dagbladet 1957 och 1958 sin barndom och uppväxt vid Gustav Adolfs torg i Malmö i slutet av 1800-talet. Artiklarna återtrycktes i tidningens årsbok 1974 Minnenas Malmö (1974). Han beskriver bland annat sillagummorna som dagligen kom från fiskeorten Limhamn, söder om Malmö, in till staden för att sälja sill och räkor. Limhamnssillen var jag väl bekant med men räkorna hade jag aldrig hört talas om.
Dessa räkor, dessa räkor! Små läckra djur, rosenröda och fasta efter kokning och lagom salta och mjuka i köttet, inte benigt hårda och ettrigt salta som de norska eller bohuslänska. Limhamnsräkorna var något smärre än de som fångades på den danska sidan och om möjligt av ännu högre kvalitet. De såldes för ett mycket billigt pris. – Jag minns hur min mormor talade om att hon förr i världen betalt 24 skilling för en ”pott” räkor. På 80-talet var priset vida högre, men ändå måttligt, så Malmöbor av alla inkomster kunde köpa dem. Men Köpenhamns restauranger fick ögonen på limhamnsräkorna och började göra direkta massuppköp. Priserna steg medan fångsten av räkorna gick tillbaka och till slut så gott som fullständigt hörde, den i mitt tycke största kulinariska förlust Malmö drabbats av. Ty, vid sidan av rökt halmstadslax och rökt simrishamnsål var limhamnsräkorna den svenska produkt som värdigt höll sin rangplats bland det internationella kökets allra främsta.
Jag blev nyfiken på denna lokala delikatess, som jag identifierade som vanlig tångräka: När blev Limhamnsräkorna en efterfrågad maträtt? Var det under 1800-talet eller ännu tidigare? Varför började de efterfrågas? Försvann de som maträtt på grund av prisstegring efter ökad efterfrågan i Köpenhamn eller fanns det andra förklaringar? Och när försvann Limhamnsräkorna mer specifikt?
Jag sökte på nätet utan att finna något om Limhamns tångräkor och frågade därefter två vänner i Malmö med stort intresse för och kunskap om mat, om de kände till Limhamnsräkorna. De gjorde de inte. Men den ene hade en gång ätit tångräkor på den exklusiva restaurangen Noma i Köpenhamn. Därefter e-postade jag Limhamns Fiskrökeri, där de ju definitivt borde veta om Limhamnsräkor fortfarande är något som går att köpa. De svarade att de inte säljer tångräkor, men att de kan beställa dem från Danmark som brukar ha dem.
Vid en bläddring i aktuella volymer av Malmö stads historia fann jag inget om Limhamnsräkorna.
Jag besökte Universitetsbiblioteket i Lund för att söka efter Limhamnsräkorna i Svenska Dagstidningar sedan 1800-talet, men fick bara upp några få träffar. Bland annat den annons i Dagens Nyheter från maj 1887 som ses ovan:
Räkor. De så omtyckta o. efterfrågade Skånska Limhamns-Räkorna åter inkomna med nattåget i dag. Hemsändes till köpare äfven efter reqvisition. Luntmakaregatan 49 A, 1/2 tr. upp. OBS. Vid Spårvägen. L. Johansson.
Vidare nämns Limhamnsräkorna i krönikor och kulturartiklar vari det direkt eller indirekt framgår att de var en delikatess. Till exempel i krönikor i Arbetet 1918 och i Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning 1941, samt i en kulturartikel i Arbetet Nyheterna 1994. Den sistnämnda är i motsats till de nyss nämnda retrospektiv och handlar om litteraturvetaren Gunnar Serner som 1912 flydde skulder i Lund för kontinenten, antog pseudonymen Frank Heller, blev författare och lämnade därmed ”limhamnsräkor och andra skånska njutningsmedel åt sitt öde”.
I historikern Johan A. Lundins avhandling Näten på Limhamn. Sociala relationer i ett lokalsamhälle 1870-1914 (2006) nämns räkfisket förbigående. Näst efter sillen var det mellan år 1884 och 1900 främst ål, torsk och olika sorters flundra yrkesfiskarna livnärde sig av. Vissa år hade de även goda inkomster av räkfisket. Vidare nämns att räkor fiskades med räkryssjor.
Av Lundins källreferenser framgår att ifall vidare efterforskningar ska göras är det förslagsvis rapporterna från fiskeritillsynsmannens i Landskrona som ska undersökas. Fiskeritillsyningsmannen samlade från 1875 till 1918 in uppgifter om fiskarebefolkningens storlek, om olika fångstredskap och deras värde, om olika båtar och dessas värde och om storleken på fångsten och dess värde. De första åren skedde rapporteringen årsvis men från och med 1894 finns månadsrapporter. Även fiskeritillsyningsmannens brev till fiskeriinspektören kan vara av intresse.
Museimannen Albert Eskeröd nämner förbigående räkfisket i Limhamn i sin essäbok Skånes kust (1960): ”Räkfisket med små räkryssjor eller vanlig strykhåv var under 1880-talet mycket betydande men har sedan gått tillbaka. Det spelade dock ännu för ett tjugotal år sedan en stor roll för de sex fiskare, som då bodde på Sibbarp.” Det bedrevs med andra ord fortfarande ett visst räkfiske under tidigt 1940-tal.
Limhamns museiförening har en årsbok, Limhamniana, och enligt artikelregistret nämns räkor och räkfiske i tio artiklar där sedan den första årsboken 1959:
Enligt Gerhard Larsson, i artikeln ”Fiskeläget genom tiderna” (1977), var det ”först efter det att ett par av fiskarhustrurna fått följa med till Köpenhamn och där sett att den lilla sundsräkan såldes som läckerhet, man på allvar började ägna sig åt räkfiske. Särskilda stenvallar byggdes ut i sjön s.k. räkrör och här såväl som i Höllviken fångades hektolitervis med räkor, som sedan försåldes i Danmark.” Larsson skriver inte mer specifikt när detta hände, men på 1860- 1870-talet verkar det som av redogörelsen.
Vidare skriver Larsson om Limhamns tillväxt som fiskeriort i ”Inkorporeringen. Ett femtioårsminne” (1965):
I början av 1800-talet blomstrade sillfisket upp och blev den näring som skulle omdana platsen. 1813 fanns det 362 personer skrivna i Hyllie församling och 1830 hade befolkningen ökat till 558. År efter år stiger befolkningssiffran och till fiskeläget inflyttar fiskare frän andra fiskelägen. 1892 fanns det sålunda 175 båtar, som tillsammans förde i land 1.001.330 kg sill, 31.950 kg torsk, 2.044 ltr räkor, 12.625 kg åI jämte andra fiskslag 10.400 kg och till ett värde av 1.44.565 kronor.
Strax efter sekelskiftet 1900 började fisket tunna av men nådde ånyo en kulmen under åren 1914-18 då det blev av så mycket större betydelse och var sålunda en god inkomstkälla vid inkorporeringen.
Även C. G. Lekholm skriver om räkfiskets uppkomst i Limhamn i ”Limhamns fiskeläge” (1959). Lekholm har emellertid en något annorlunda förklaring till varför räkfisket blev en näring:
Ett annat fiske, som också låtit tala om sig, är räkfisket, vilket efter danskt mönster bedrivits med ”regrusor” i stor skala. Det kan ställas i fråga, om inte Limhamn är det första skånska fiskeläget, där regrusor börjat användas. I varje fall stammar den äldsta kända uppgiften om denna form av räkfiske från Limhamn. På 1860-talet fanns blott en enda fiskare som fångade räkor. Han var bosatt i Limhamn. Länge lyckades han hemlighålla, vad han förtjänade på detta fiske, tills man så småningom kom underfund med, att det ej måtte vara så litet, och man mera allmänt slog sig på det. Det kan för övrigt nämnas, att ännu på 1800-talet fiskades av Limhamns fiskare 16 000-17 000 potter per år (en pott något mindre än en liter) till ett värde av 10 á 12 000 kr., men sedan tog detta fiske av och saknar nu varje som helst betydelse.
Lekholms förklaring motsäger inte nödvändigtvis den förklaring som Larsson gav. Agda Olsson skriver bland annat om det på 1880-talet lukrativa danska räkfisket vid Saltholm, om försomrarna, och citerar i ”Valmansrock och sjömanströja” (1965) hennes morbror, Gustaf Hansson Björk, från hans memoarer:
År 1884 kom jag liksom flera andra svenska pojkar till Danmark som dräng under räkfisket. Jag var då tretton år. Min första tjänst var på en liten plats som hette Maglebylille strax söder om Kastrup. Fisket bedrevs vid Saltholm, där var och en hade sin bestämda plats eller station. Det gällde att båten skulle vara på sin station innan solnedgången, varom icke så kunde någon annan ta platsen.
Om Saltholm var en ödemark när det gäller bebyggelse och folkliv, så var det tvärtom ett myllrande djurliv där. Hit sände Amager-bönderna många av sina husdjur. Under sommarmånaderna var det både hästar och kor, ja, där fanns djur tror jag i tusental. Och så den ofantliga mängd av sjöfåglar, som här hade sina häckplatser. Varje liten holme eller klapp var fylld av reden och ägg. Allt var fridlyst, då det var Danske Kongens jaktrevir. Vi pojkar var strängeligen förbjudna taga ägg eller skrämma fåglarna. Något sådant tänkte vi ej heller på, då vi var ganska trötta efter hårt arbete och behövde vila och sova när så gavs tillfälle. – Vid räkfiskets slut hade jag förtjänat trettio kronor.
År 1885 bar det av igen till Danmark, nu till gamle Tyge Nielsen, som satte rusor därhemma omkring. Den 20-årige sonen och jag skötte fisket vid Saltholm på vår station på ett rev som hette Soldaten, det var ganska långt från fastlandet. Där gjorde vi det bästa fisket, jag någonsin varit med om. En vecka hade vi inte under 150 pottor räkor någon dag. Den största fångsten var dock 350 pottor räkor, och då måste vi sätta och då måste vi sätta klyvarfall på några av rusorna för att lyfta dem in över essingen. Tyvärr, en dag kom vi försent till vår station och platsen var upptagen av en annan fiskare och guldgruvan gick oss förlorad.
(Måttet ”pott” användes vid mätning av räkor och var något mindre än en liter. I Sverige upphörde pottmåttet 1889 och litermåttet kom i stället. I Danmark förekom pottmåttet ännu längre.)
Vid säsongens slut hade jag hela min avlöning sparad, 36 kronor för tre månader, och en ny kostym. Så blev det tid att säga farväl till mina danska vänner och fara hem till sillfisket. Sen började längtan till sjöss och långt bort till större vatten.
Enligt en kassabok från Hyllie gård 1876 kostade 1 pott (8,7 dl) räkor 27 öre – jämfört med exempelvis 4 skålpund (0,425 kg) torsk för 67 öre – enligt Eva Dalins ”En gammal kassabok berättar” (2001).
För att summera så förefaller det som att räkorna i Limhamn började bli en eftertraktad matvara på 1860-1870-talet. Varför räkorna blev en efterfrågad matvara har jag inte helt lyckats utröna men det kan, i likhet med många andra nymodigheter i Malmö genom historien, ha varit efter inspiration från andra sidan sundet i Köpenhamn. Tångräkan som matvara förefaller ha en längre tradition i Danmark än i Sverige och är fortfarande mer efterfrågad där än här. Varför och när utbudet på eller efterfrågan av Limhamnsräkorna började försvinna har jag inte heller helt lyckats få klarhet i: Var orsakerna främst ekologiska eller ekonomiska? Under mellankrigstiden verkar det i vilket fall som om de försvann. Kanske var orsaken, i likhet med matfisken tobis i Simrishamn och nors i Mellansverige, att den generellt höjda levnadsstandarden minskade efterfrågan.
Ifall någon blir nyfiken är det bara att ta vid. Förslagsvis genom att i Riksarkivet närmare undersöka fiskeritillsynsmannens rapporter och brev till fiskeriinspektören. Vidare borde en metodisk genomgång av artiklar och annonser i lokalpressen, såsom Arbetet och Sydsvenska Dagbladet, kunna ge mer än vad jag hittade vid mina snabba och översiktliga sökningar. Exempelvis kom inte de inledningsvis nämnda minnesartiklarna av Gunnar Löwegren i Sydsvenska Dagbladet upp, trots att tidningen var inkluderad och Limhamnsräkorna nämns. Sökningar kan även utökas med ”öresundsräkor”, ”skånska räkor”, ”räkfiske” och liknande för att ge mer resultat.
Humanvetenskaplig undersökning av konspirationsteoriernas tillväxt i den postmoderna kapitalismens ekonomiska och sociala desintegrering och fragmentisering av samhället.
Liten historisk studie om de flyktlinjer och livsöden som blev av de två gesäller, av sammanlagt tolv personer, som dömdes till spöstraff och/eller livstids fängelse efter hungerupploppen i Malmö 1799, men som lyckades fly staden direkt efter upploppen och därmed undslapp både rannsakning och straff.
Samhällsvetenskaplig undersökning av tillkomsten av den dogmatiska fiskala politiken i Sverige – det så kallade finanspolitiska ramverket – med prioritering av statsskuldsavbetalning före välfärdssatsningar.
Essä om Limhamnsräkorna som försvann: En modern delikatess uppgång och försvinnande från folklig vardagsdelikatess till exklusiv Fine Dining.
Humanvetenskaplig undersökning av frågestrategier i intervjuer med politiker i Public Service-journalistiken från 1960-tal till 2020-tal: Har journalister alltid varit lika dåliga på att ställa kritiska följdfrågor?
Utveckla bloggtexten om vemodet i konstnären Nils Tiréns skolplanscher till en längre essä och pröva hypotes om stilen som en del av en lång svensk naturalhistorisk tradition från Carl von Linné av synintryck, åskådlighet, realism, detalj, exakthet och gammaltestamentliga inslag.
konflyktlinjer 